Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1868, sida 2

fågeln bortflugen samt någon upplysning om det håll, dit denna styrt sin kos. Hans djupa harm öfver denna motgång hade han skingrat, så godt sig göra lät, dels genom att flitigare hålla sig till drufvans ädla safter, än han eljest plägade, och dels genom att slå sig ut för den unga, vackra och rika enkefriherrinnan L från Skåne, en kurtis, som ej sågs med oblida ögon af föremålet, att döma af vissa temligen påtagliga tecken. IX. Följande förmiddag infann sig Ebba Stålhjelm temligen tidigt hos Alma, för att jemte denna och , moster Louise göra en utfärd till ett par af stadens fattigaste qvarter. Hvad Alma under de besök, som nu aflades i nödens boningar, fick bevittna gick henne på det djupaste till hjertat. Hon lärde att känna eländet i olika former — det elände, som inskränkte sig till det yttre, till bristen på det, som gör lifvet drägligt, och det elände, som bemäktigat sig sjelfva själen och gjort denna förtrolig med ett lif uti laster och brott. På ett ställe såg hon en medelålders enka med ett godt och ärligt utseende, omgifven af en skara blåfrusna, hungertärda barn i trasor. Sjelf nödgad att dagligen lemna dem hemma, för att förtjena åt dem det knappa bröd, som lifnärde dem, kunde hon ej egna deras yttre någon omvårdnad, ty äfven hon tänkte: ,är icke maten mer än kläderna? Hennes gulbleka, magra anlete och de rödgråtna ögonen vittnade om huru djupt hon sjelf led af det oförvållade eländet. Gå madams barn i skola? frågade fru CF, Nej, de äro för trasiga, och jag får låta de större se till de mindre när jag är borta och skurar. Det är svårt nog ändå att lemna dem