Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1868, sida 2

Cassagnac, men hvarför talade han icke så, när de halfofficiella bladen ensamt hade rätt öppna munnen? Men de liberala bladen hafva icke först afvaktat hr Cassagnacs visa lära, och Rochefort, redaktören af ,la Lanterne, har äfven, utan hr Cassagnacs tillåtelse, med hela pressens bifall, tillbakavisat prins Moskwas och den tvetydige Stamirs utmaning. ENGLAND. I underhusets möte den 28 d:s anmälte Otiray en interpellation huruvida lord Stanley hade sig något bekant rörande den omtalade antipreussiska alliansen emellan Frankrike, Belgien och Nederländerna. På en interpellation af Kinglake svarade lord Stanley, att England skulle gerna vilja tillmötesgå ett anbud af Mexiko om återknytandet af de diplomatiska förbindelserna, men hade icke sjelf velat taga första steget. Kolonialministern Northeote har framlagt ostindiska budgeten i underhuset, som gillat Northcotes förslag. Prinsen och prinsessan af Wales resa till Skottland och sedan till Danmark. Valrörelsen börjar antaga ett betydligt omfång och en mängd politiska programmer och manifester hafva blifvit synliga. En högst kuriös företeelse i den vägen är ett öppet bref af hertigen af Portland, hvilken, såsom sjelfskrifven medlem af öfverhuset, icke kan söka säte i underhuset, men klart nog föreskrifver de kandidater, som vilja uppträda inom det område — norra delen af Nottinghamshire — der hans herrlighet utöfvar ett öfverväldigande inflytande, den hållning de hafva att iakttaga. I ingressen af brefvet omtalas lordernas hus som , den mest framstående och väsentliga korporationen i staten, en uppfattning, hvilken numera icke delas af någon med den ringaste blick för politiken. Hertigen förklarar det vara sin innerligaste öfvertygelse,, att i hela England icke finnes en enda, i de offentliga angelägenheterna invigd menniska, som, om han är en gentleman på sin ära och i annat fall på sin ed, icke skulle försäkra det vara sin åsigt, att endast och allenast partimotiver utgöra anförarens ledstjerna vid den nuvarande stormlöpningen emot kyrkan, vid det syndiga förbundet med folkförledare och papister, hvars öppet erkända mål är nedrifvandet af landets äldsta och bästa inrättningar och införandet af yankeedömet i politiken och påfvedömet i religionen. Det skulle betyda föga hvad denne herre tänker om tidens rörelse, så framt icke bakom honom stodo 800 röstberättigade förpaktare, hvilka hittills, emedan hertigen är af en gammal whig-samilj, röstat på liberala kandidater, men nu måste med denne ändra öfvertygelse och rösta på en fiende till Gladstone. Den nyligen aflidne sir James Brooke, rajah eller furste af Sawarak på Borneo, har testamenterat detta sitt furstendöme till sin nevö, Charles Johnson Brooke, och hans manliga askomlingar. Vid utslocknandet af denna linie tillfaller Sawarak en annan nevö, Stuart Johnson, eller hans manliga efterkommande. Utdör äfven denna familj, så kommer Sawarak i droitning Victorias eller hennes arfvingars besittning. SERBIEN. Från Belgrad telegraferas den 24 Juli, att Paul Iladoranolvitscks och Swetosar tenadowitschs konfrontation fortsatts denna dag utan resultat. Begge förklarade sina förra bekännelser för afpressade genom tortyr. De säga, att de fyra dagar och nätter blefvo spända på ett pinoredskap, ,,bocken, och i denna ställning blef det dem blott tillåtet att rikta sina blickar på en enda punkt. Vände de bort ögonen, straffade man dem straxt med prygel. Då detta medel icke hjelpte, lade man träskifvor med tunga stenar öfver deras fötter och ben. Paul Radovanowitsch sade, att han ville föredraga döden framför en sådan pina. Förtviflan bestämde dem slutligen att skrifva urder ett ark papper med frågor och svar, som man höll framför dem. Paul Radovanovitsch äberopade sig vid detta tillfälle på två tillstädesvarande vittnen och uppmanade de närvarande läkarne att under edlig förpligtelse undersöka hans marterade kropp. Detta förvägrade rätten. Till slut begärde han af rätten, att till hans utsago skulle fogas de orden: ,, bekännelse afpressad genom tortyr. Äfven detta afslogs. Furst Karageorwitschs inspektor, å hvilken åklagaren yrkat dödsstraff, har dött i fängelset, möjligen till följe af der undergångna misshandlingar. Äf allt detta framgår, att rättstillståndet i Serbien icke är det bästa. De anklagade misshandlades af pöbeln hvarje gång de fördes till och från domstolen.