Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1868, sida 2

respektive själars förädling, utan helt simpelt för att roa oss. Nej, herr kapten, genmälte den obarmhertiga Octavie, ,ni har ju kommit hit, för att ha tråkigt och förarga er öfver vår tomma glädje. Jag tror, anmärkte professorn, att just den omständigheten, att statsrådet LÄs uppfattning af societetslifvets natur så sällan motsvaras af verkligheten, är hufvudorsaken till att vår tid kan uppvisa så många grundligt blaserade subjekter. Huru annorlunda blefve ej förhållandena, om man valde andra samtalsämnen än de nu i allmänhet förekommande, om man gjorde naturens eller menniskosjälens beskaffenhet, de bestående samhällsförhållandena och de förändringar af dessa, som kunna ifrågasättas, samt vetenskapliga och litterära frågor till föremål för konversationen, åtminstone att omvexla med andra, som egna sig för en lättare behandling. Eller med andra ord, om våra småstadsuniversiteters professorer komme att föra ordet i hufvudstadens salonger, yttrade en röst, något sväfvande på målet. Den talande var grefve Plumschöld, ,,känd i orten. Den lärde, mot hvilken det grofva utfallet var riktadt, lät icke störa sitt lugn af detsamma, helst han såg, att talrika libationer gjort dep förnäme herrn hardt nära otillräknelig. Men då denne vände sig till Alma med en erinran om sin rättighet till den vals, som nu uppspelades, och då flickan med synbar bäfvan, nästan med fasa ryggade tillbaka, och den rusige ädlingen började i ganska närgångna talesätt yrka på sin rätt, inföll professorn: Ar det ej jag, som har rätt till denna vals? Ni har väl räknat miste, grefve Plumschöld? Alma följde med glädje sin oväntade valsör ut i salongen, i det Hagen ryckte Plumschöld ned med sig i en kåsös och indrog honom i ett samtal, innan han hunnit besluta sig att ställa till en