110558) Lilla Torget Aj 2. Folkskolemötet i Örebro. (Fr. H-Tis utgifvars) Örebro d. 30 Juli 1868. En frisk revelj af skarpskyttarnes musikkår väckte i går morgon kl. 7 slumrande stadsbor och främlingar med en lifvande erinran om hvad dagen bar i sitt sköte, En half timma derefter hölls en böne-gudstjenst i kyrkan af prosten Forssell i Stora Mellösa, hvilken lärer hafva ersatt i salvelse hvad den saknade i innehåll). — Från orgelläktaren ljöd en vacker kör af herrar och damer, afsjungande, till ! musik af direktör Löwerth, följande enkla och vackra verser at d:r V. E. Öman: Hell dig såningsman, du trogna, Du som reder vettets träde, j Du som utströr obemärkt Kornet, som en gång skall mognn, Sanningens och Husets säde, Åf Guds klara solsken stärkt. Verka varm och oförtruten, . Kunskap sprid och främja seder, : Ödmjuk sjelf, lär ödmjukhet! ! Då är bygd för bildning bräten, Det är grund för makt och heder, l Grund för ädel mensklighet. i Kl. 9 tågade man ned till samlingsplatsen för mötet, som är stadens vackra och stora elementarläroverkshus. Omkring den midt emot denna byggnad ställda minnesvården öfver reformationens första predikanter i vårt land, smedsönerne Lars och Olof Pettersson från Örebro (mera kända under namnen Laurentius och Olaus Petri), voro flaggor och vimplar höjda, likasom fanor, med de tre nordiska rikenas färger, svajade från läroverksbyggnaden. (Äfven Örebro hotell — en ståtlig byggnad — hade smyckat sina tinnar med jlaggor). Etter åtskillig trängsel, oundviklig vid den nu tillströmmande menniskomassan; fick man i expeditionsrummet anteckna sig till ledamot i mötet och erhöll såsom erkännande häraf (utan erläggande af någon afgift) ett exemplar af Ordningen för mötet, åtföljd af en lithografierad karta öfver staden, samt af mötets öfverläggningsämnen, sålångt exemplaren räckte. Det karolinska läroverkets vackra och rymliga solennitetssal var på några ögonblick fyld af menniskor; de icke talrika damerna besatte läktarne. Salen var för tillfället smyckad med åtskilliga fanor samt med en mängd landskapsoch stadsvapen. Ofvan kathedern ser man porträtter af män, förtjenta af detta läroverk, bland hvilka första platsen med skäl intages af n. v. rektor emeritus 0. J. Gumeelius. På hvardera sidan stå byster i marmor, af Carl XIV Johan den ena. Ett porträtt i kroppsstorlek af Carl XII pryder denna del af salen; under läktarne synas i öfrigt flera ytterligare porträtter af, såsom vi antaga, framstående män, tillhörande denna ort. I kathedern uppträdde bestyrelsens ordförande, den letvande kraften för mötets sammankallande och anordnande, den 80årige teol. dir G. W. Gumpellus. Han hade i dag, när ban nu förklarade mötet öppnadt och helsade de församlade, uppsatt sina tankar på papper. Det allvarliga talet innehöll beaktansvärda sanningar och vishetsreglor, i den anda af frihetssinne, som alltid lifvat den vördnadsvärde talaren. , Tiden går, yttrade han bland annat — tiden går i våra dagar fort, och man måste skynda sig att följa med, dock ej så, att man flyter med den, såsom en spån med strömmen. — , Man nöjer sig numera ej med friheter — man swrill ha frihet, full frihet i det allmänna soch i det enskilta. Tidens riktning är demokratisk. För frihet fordras upplysning, sejj för några få, utan för hela folket. Frinet och upplysning äro syskon och stödja I hvarandra. Då några få hade makten, tänkte, handlade och styrde för alla, var det ett annat förhållande; men nu är tiden förändrad, nu flyttar makten till folket. Är då folket nog upplyst för att begagna denna makt, för att njuta af denna I frihet? Om så ej är, slå då upp kunskaepens portar, låt upplysningens och frihee tens starka ande genomströmma hela samhällskroppen. Tal:n fortsatte: ,I denna mening, såsom upplysningens, frihetens nödvändiga grund, är folkskolan ett vigtigt ämne. Hon är fröet, ur hvilsket den öfriga bildningen skall uppspira . Om ej fröet är friskt och väl omhuldas hurudan skall då växten blifva. s Sedan ordföranden särskilt helsat de resande från Norge, Danmark och Fin ,t land, anmälte han att ledamoten af mö n tets bestyrelse, den för folkbildninger la varmt nitälskande frih. Hugo Hamilton alvar af sjukdom hindrad att i mötet del ttaga, erinrande dervid om det anmärk