Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1868, sida 1

sjuksalarne, hvilka äro alldeles otillräck-j! iga och olämpliga för så många sjukas herbergerande och vårdande, då såväl ventilation som andra vanliga beqvämligheter lemna mycket öfrigt att önska. En förmildrande orsak härvidlag är, att man från början aldrig tänkt sig behöfva inrätta så vidlyftiga sjuklokaler härstädes, som nu på sednare åren blifvit en nödvändighet för att kunna motsvara den allt större blifna sjnknummerären. I öfrigt äro samtliga lokalerna i oklanderligt tillstånd. Under vår rond observera vi ett par mattmagasiner, hvilka här äro serdeles väl inredda. Inrättningen emettager nemligen till förvaring under sommaren samt piskning alla sorters mer och mindre dyrbara mattor. Denna industri har utvecklat sig så hastigt, att den gjort nödigt uppförande af tvenne magasiner, ett för opiskade och ett för piskade mattor. Uti detta sednare ligga mattorna i hyllor efter nummer och försedda med egarens namn. Detta arbete har tillskyndat inrättningen en inkomst, som i år beräknas uppgå till omkring 2,000 rår. Jemväl se vi en väl inrättad tvättanstalt, der förutom all tvätt för inrättningens behof äfven besörjes tvätten för en mängd andra offentliga institutioner, hvarför en ganska ansenlig betalning erlägges. Öfver 25,000 1.. kläder lära ärligen blifva renade och behandlade af hjonen. Så finnes äfven ett lager af 30,000 par ullstrumpor till afsalu, försärdigade utaf fattiga, som härigenom beredts arbetsförtjenst. Uti ett större rum sitta flera unga qvinnor, sysselsatta med säcksöm, sådana som dels frivilligt inställa sig för att få arbete, dels af polisen hitremitteras, då de föra ett lättsinnigt lefnadssätt. I en annan lokal se vi hjonen sysselsatta med andra handarbeten. Vi passera igenom åtskilliga rum tills vi slutligen åter äro ute i det fria, då vi styra våra steg till köksträdgården, en anläggning, som är inrättningen till stort agn. Som bekant, har emot denna inrättnings föreståndare, hr A. T. Boman, vid flerfaldiga tillfällen anmärkningar offentligen framställts för det sätt, hvarpå han handhafver sin befattning. Vid vårt besök å inrättningen kunde vi emellertid i allmänhet ej spåra annat än, att snygghet och ordning voro rådande så mycket som billigtvis kan begäras. Vi inträda uti kyrkan och få ett godt intryck af det skick, hvaruti den befinner sig, samt få tillika omnämna, att allt snickerioch träsnideriarbete, som här finnes, är utfördt inom inrättningen. Slutligen utkomma vi på gården, se högar af tuktad sten, som här huggits, och blicka in uti asylerna för män och qvinnor, hvilka, hvad såväl utrymme som inredning beträflar, äro ytterst tarfliga — ja, ännu värre — men dock ojemsörligt bättre än i Göteborg. Härmed äro vi färdiga med de två största af hufvudstadens fattiginrättningar, men flera återstå, och midt emot der vi nu befinna oss är en tredje anstalt, till hvilken man kommer genom att fara öfver strömmen, som skiljer de båda stränderna, xäl kommen öfver till andra sidan går man genom en lummig allåe och stannar framför ett äldre hus, Sabbatsbergs fattigherberge för ålderstigna. Heli hastigt göra vi en rond genom salarne och se de gamla, som här ha sin fullkomliga frihet att komma och gå när de vilja och behaga, samt syssla med åtskilliga små handarbeten. De åtnjuta här ett mindre belopp i månadtligt understöd, hvarpå de få letva — svårt nog då hela summan ej är mer än högst 5 rdr — men det räcker ändå till med tillhjelp af det obetydliga, som genom arbetet kan förvärfvas at dessa ålderstigna, som här ha sin fristad. Till föremål för besök välja vi nu de solika församlingarnes fattighus. Att beskrifva alla anser jag dock ej nödigt, då de ha ett visst syskontycke, utan åtnöjer jag mig med att införa läsaren uti ett par af dessa, de åldrigas hem. Vi göra början uti Ladugårdslands församlings fattighus. Uti hvarje våning, 4