Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1868, sida 2

lätt rycka sig med, den ene för att hjelpa till att i undertrycka, den andre att höja skandalen. Alla n händer, fötter och röster sätta sig i rörelse til förmån eller nackdel för den stackars pjesen, hela! teatern är i uppror, ett afgrundslarm öfverröstar jv skådespelarne. Vanligtvis harmonierar egbismen hos publiken, som vill ha valuta för sina penningar, icke med anticlaquens önskningar, och denna ) bringas i de flesta fall till tystnad. Emellertid har äfven anticlaquen icke sällan en seger att uppteckna i sina annaler. Understundom lyckas det den att så bringa publiken i rörelse, att polisen i det allmänna lugnets intresse inhiberar föreställningens fortsättande, ridån faller och pjesens öde är afgjordt. Den räknas till de döde. Sällan vågar direktionen göra återupplifningstörsök, ty i så fal! störta sig anticlaquens skarprättare med ännu större raseri öfver sitt offer, som derefter utan råddntng måste förblöda. Äfven med de större cafäs chantants ligga teatrarne i evig fejd. Dessa cafeer upptaga utan berättigande på sina öppna teatrar smärre teaterstyckea, scener i kostym etc. samt draga derigenom och genom sina mycket låga entråhriser till sig en talrik publik. Detta kunna de koncessionerade teatrarne ej fördraga, och fördenskull uppstå oupphörligt svåra förvecklingar, hvilka : ligtvis sluta med cafcernas bötfällande, hvarefter striden börjas på nytt. Hvarje teater söker skaffa sig stycken, som den i hela månader kan uppföra den ena aftonen efter den andra. Det är den största triumf för en teaterdirektion, om den kan slå de öfriga direktionerna med 50, 100, 150 representationer. Betraktar man hvarje teater tern i stadsdelen F för sig, så bör teariedrich-NWIIHelm-Studt sättas i spetsen. Den har tvenne säsongscener, en be1 tydlig personal, en god orkester, och har fordom r fördelaktigt utmärkt sig på det finare lustspelets D område. Sedan Jaques Öffenbach drifver sitt oväv sende i Paris, har denna teater tagit hans pro-s duktioner i beslag för Berlin. För teaterns kassa N har hvarje Offenbachiad varit ett nytt Kalifornien, för publiken — ett nytt Mexiko. ,, Orpheus i underjorden gafs omkriug 250 gånger å rad, d.v.s. i åtta månaders tid den ena aftonen efter den ani dra. ,Pariserlif har hittills upplefvat 190 representationer. Sådana resultater bruka att imponera till och med i Paris. Jag vill långtifrån fördöma Offenbachs musik; jag förskräcks endast för de triumfer, som denna musik firat här, i den i klassiska musikens stad. Offenbach förekommer i mig såsom en genialisk landstrykare i tonernas j rike. Ehuru han är riddare af preussiska röda Örnsorden. bör man dock taga sig till vara för honom: landstrykaren kan bli farlig. Det första sintrycket af hans (musikaliska) uppträdande är otäckt och man känner behof af att önska vagabonden dit pepparn växer, men genom sina grimaser retar han skrattmusklerna. Ej heller det sällskap, i hvilket hans musik presenterar sig,) är älskvärdt, men deremot tilldragande som ett i, rigeunareband. Till slut försonar man sig med ät honom och beviljar honom herberge hos sig. Deri i ligger det farliga, ty innan man vet ordet af, har! man af honom blisvit frånröfvad några af sina j, ; bästa klenoder: smaken för god, anständig musik i och tron på harmoniens sedliga, renande inflytande ! a på vårt sinne. — , Pariserlif har för öfrigt att för sin framgång i Berlin tacka endast , den lilla handskmakerskanspikanta sång och ännu pikantare uppträdande. Denna roll är en ryktbar prestation af den från Wien hit importerade soubretsen Jenny Meyer, en dam, som synes helt och hälHet skapad för Oftenbachiader. Ett ansigte, på hvilket sinnlighet, näbbighet, allehanda skälmaktighet och en viss portion impertinens ha att glädja sig åt segern öfver qvinlig skönhet, en vacker I byst, ett välformadt ben, små väl konserverade k I fötter äro företräden, af hvilka hon begagnar sig 8 I med stor gifmildhet och med samma framgång, ! I : f sin ,toujoura, men något skarpa och nde röst. Som sagdt, denna lilla hands KI makerskas visa är det enda genomgripande numret i wriserlift, Ulela det öfriga återgifvandet t är otympligt, och om i sjelfva Paris bilden af lifvet derstä ej framställes mera roande, så lärer den pari liderligheten e) finna sig serdeles smickrad. Åesynnerligt, att skådespelarne sällan f kunna synas hvad de verkligen äro. Just persoS hyalen, vid teatern i Priedrich-Wilhelm-Stadt tyceskes år ut och år in i sitt privatlif praktiskt ft ; bereda sig på tramställandet at , Pariserlifvet Der herrskar en sedernas obundenhet. en sl ir tighet i sinnliga njutningar, en djerthet i kon se narsexistens. som förtiaffligt borde kunna tillam8 pes i ,Pariserlifvet. Men det är endast cancan : och bacehanalierna, som låta sluta till någon vana . å konstnärernas sida, ja härutinnan går framstall-g ningen i naturlighet längt utöfver det sceniska be-v i hofvet. Andra rangen bland privatteatrarne intager hr Wallners teater — kallad Wallnerteatern. Denna scen var ännu för några få år sedan blott ett träruckle och endast inrattadt för somwnartjenstgöfi ring. Egarens. en österrikare, utmärkta dircktionstalang förvärfvade honom på kort tid en half ; million, hvilken han använde till byggandet af ett! ; praktfullt utstyrdt konsttempel-Wällnerteatern är hemorten för den berliuska lokalfarcen, Detta är en egendomlig genre af dramatiska verk. Den allvarliga kritiken står rådlös och skakande på hufvudet gentemot densamma; lokalfarcen förstår att smidigt slingra sig undan denna kritiks ank grepp och svänger sig derefter lustigt omkring d på klacken. En sådan lokalfarce är löst samman k; satt af en serie olika bilder, af kupletter, politiV ska och tvetydiga anspelningar, lättfärdiga dialoger etc.: skådespelarnes konst, deras vis comica! S bringar först ett verkningsfullt lif i detta mach-!at verk. Berlinaren återser i dessa farcer sig och sin hi granne som i en spegel. Det bonmot, som han ti sjelf uppfunnit på krogen, ser han som en tän-L. dande blixtsträle nedslå bland den stora publiken, fö framkalla lågorna af en ofantlig munterhet och st sedan såsom ,,bevingadt ord sprida sig genom — hela staden. IIvad som trycker honom i politiken och hvad han såsom god medborgare af sitt älskade Berlin bär på hjertat — det bringas här i den mest träffande, den mest bitande form i dagsljuset. Här tvättas storstadskanaljeriet och små-!XC stadsdumheten, det aristokratiska högmodet och Si modernas ytterligheter, den politiska partikularisSå men och hvarje tidens lyte i det satiriska ofver-vi modets skarpaste lut. Här skrattas endast, och tårarne äro blott kända såsom verkan af en öfmåttlig munterhet. Ej underligt altså, att hvarje VA dylik sarce af Berlinarne halsas såsom en stor ra händelse, och att hela Berlin skyndar till Wallnertenha tern, för att der qväfva den svåra tidens bekymd mer i det allmänna jublet. — Wallnerteaterns 101! kalfarcer komponeras egentligen endast för tre ve eller fyra hufvudaktörer och skrifvas dem så lig till sagandes på lifvet. Skådespelaren studerar föl här mindre författaren än författaren skådespelaren, men båda studera i lika hög grad sin publik, hvilken alltid finner sin räkning dervid. in Den tredje teatern kallar sig Victorlateatern. ka Den har sin egendomliga historia, hvars trådar me man skulle nödgas följa ända in i konungens ge. va mak. Den byggdes till ära för vår kronprinsessa, men har alltifrån början haft att kämpa med allabanda nederlag, och det är knappt att hoppas, att litlen ännu skall göra sin patronessas namn he och fängsla segern vid sina företag. Detta Å ca, mycket beklagligt. Vi ega ingen mera storartadal h praktfull teaterlokal. Tänk er i samma bygggel nad tvenne teatrar, hvilkas scener stöta tillsamfar nans och bilda medelpunkten af en ofantlig sael ong. Tank er vidare hela denna salong vid serp H 1. h I ri b