Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1868, sida 2

afseende vid sarcens text eller vid de egentliga skådespelarnes prestationer. Affärerna gå emellertid dål Berlinerpubliken har lyckligtvis ingen smak för dylika machverk, och tillochmed då direktionen bragte till verkställighet den djerfva tanken att utstyra sarcerna med ett helt menageri af lefvande vilda djur — lejon, björnar, hjortar, apor etc. — fylldes kassan ej efter önskan. Fir att bevara teatern från undergång, lemnar konungen, när nöden är högst, af konsideration för direktörns familj periodiska tillskott. Men en tid jå året finnes, då victoriateatern trinmferar. Ett italien-kt operasällskap brukar hvarje år slå sig ned i Victoriateatern. Då stiga teaterns aktier och under de båda sednaste ,italienska säsongerna voro affärerna tillochmed briljanta, hvartill väl den omständigheten mycket bidrog, att primadonnan, signora Sarolta, förstått att förvärfva sig och bihehålla den åldrige hjeltens vid K niggrätz ynnest. Såsom sjerde scen nämner jag teatern i Krolls elablissement, som är mycket mera omtyckt at fremmande än af berlinarne. Direktionen har den örtjenst att om sommaren hålla ett godt operaillskap, som erbjuder tillfälle att för en bagatell (icke fullt 50 öre svenskt riksmynt) lära känna smärre operor sådana som t ex. Martha-, ,,Czar och timmerman. . Vapensmedeno. s. v. Den femte teatern, efter egaren kallad Waltersdorfteatern, inbjuder den högre och lägre pöbeln till sig. Här är det fräcka grinet hemmastadt: det uppträder ej blygt och beslöjadt, utan öppet och oförskämdt; det vill här ej vara medel, utan ändamål. Här blefvo, tror jag, till teaterbruk de fruntimmerskläder uppfunna, hvilka betäcka allt, utom det, som de borde betäcka. Här var ået äfven, som pariserskan Rigolboche dansade sin beryktade cancan. och alla storheter af denna genre rekommendera sig från ifrågavarande scen hos den högtärade publiken. Mycket intressantare är den sjette, eller Förstadsteatern. Vi befinna oss här under Mamma Gräberts vård. Denna uråldriga direktris eger den lägre handtverksklassens, de sentimentala hustrurnas och flickornas från ,, Vogtlandet förtroende. Förstadsteatern står under nivåen af de konstprestationer, som ingifva den kunglige intendenten fruktan för konkurrens; den får opåtaldt upptöra de mest klassiska stycken. Mamma Gräbert svärmar för att på sin scen upptaga de ,rörande pjeserna, och hon åstadkommer derigenom mycket mera konkurrens för de engelska vattenverken än för de kungliga skådespelen, ty utan en flod af tårar kommer ingen ifrån mamma Gräbert. På denna scen blir den brottslige regelbundet afslöjad och bestraffad, dygden deremot brukar, efter förfärliga trångmål, att segra och bli belönad. Publiken följer saken med stort intresse; man hör allt emellanåt den allvarliga och bekymrade frågan: , Månne de båda älskande få hvarandra? Djorfva sällar bland publiken spela till och med understundom med från salongen; de ingripa i handlingens gång, isynnerhet om den straffande rättvisan synes dem för långsam. ,,Bofven i pjesen får ej våga sig för långt fram till rampen, ty det kan lätt hända, att en förtörnad åskådare kastar honom ett ölglas eller något annat mot. folkrätten stridande kastvapen i hutvudet. Kort sagdt, den som ej finner behag i denna teaters sceniska prestationer, roar sig säkerligen desto mer åt publiken. För muntration sörjer i hvarje fall mamma Gräbert. Den sjunde teatern, Theutre rariett — men båll! vi befinna oss här vid den gräns, der teatern förvandlar sig till cafe chantant. Theatre varietö tillhör redan les grands cafäs chantants, hvilka ej i dag utgöra föremål för min betraktels Till de berlinska amatörteatrarne jag er icke; vi skulle der råka in i ofantliga träsk — låt oss stanna på fast botten! . . —T —L—— —