Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1868, sida 1

olofligen förvarar ett stort qvantum krut, icke i tid söker bortskaffa detta, när huset nästintill står i brand — hvartill god tid måste ha funnits, enär det heter, att elden redan var nära att bli släckt då explosionen inträffade — är så förargelseväckande, att det ropas på den skyldiges bestraffning, och han är nu häktad samt under förhör; han är köpman och heter Höyer. Explosionen skadade 27 personer, af hvilka minst 2 dödades på stället, och åstadkom en sådan störning i släckningsarbetet, att manskapet sprang ifrån sprutorna och elden fick nästan obehindradt förtära hvad som låg i dess väg. Detta är minst den elfte stora eldsvådan i våra trästäder på de sednaste 10 åren, och eldsvådestatistiken utvisar för dessa en förlust af hus, varor och effekter för öfver 4 millioner specier. Christiania är nu till tre fjerdedelar uppbygdt af sten; derjemte är det mycket öppet och reguliert bygdt, gatorna breda, och staden har nyligen användt 200,000 specier till en ny vattenledning samt betalar 12,000 specier årligen till sin brandkår. Reglementet för uppförande af nya hus skärpes beständigt med hänsyn till eldsvådor, hvartill kommer, att luften här är föga rörlig året om, medan det nästan ständigt blåser på hela vestkusten. Diskussionerna rörande den sednaste stora eldsvådan gå nu i fiktning af att fordra, det vår stad af sten skall utsöndras från gemensamheten i brandförsäkring med alla trästäderna. Detta orättvisa intressentskap hörjades år 1828, och Christiania har sedandess betalt öfver 1 million specier, eller öfver 13,000 specier hvart år, i och för de öfriga städernas brandskador. Våra husegare, hvilka dessutom för I år fått eig pålagd en extraordinär brandskatt på 125,000 specier i änledning af Drammens brand för 2 år sedan, ämna nu hålla meetings för att framtvinga sin sak, hvilken synes vara så billig. Men Departementet for det Indre, under hvilket saken sorterat, är emot husegarne. Den allmänna principen, heter det, vid all assurans är just fördelning inom en stor krets. Ju mera denna utvidgas, desto bättra för de serskilda deltagarne i ansvarigheten; då eldsvådorna inträffa med stor oregelbundenhet både i afseende på antal och ödeläggelse, är det godt att ha den största möjliga komplex af hus att dela dessa på; Christiania räknar endast 2,500 hus med en försäkringssumma af omkring 14 millioner specier, hvilket synes vara för litet för bildandet af en serskild brandförsäkringsinrättning. Men husegarne ha med tabeller för de sednaste 110 åren bevisat, att staden icke blott skulle ha betalt sina egna brandskador för denna långa tidrymd, utal äfven inbesparat stora kapitaler, om staden haft en serskild assuranskassa. Dertill kommer, att försäkringssumman för husen i Christiania på de sednaste 38 åren stigit från 3; till öfver 14 millioner specier; folkmängden har nemligen tredubblats och staden går framåt med amerikansk snabbhet, så att husvärdet kommer att bli stort nog för att derpå fördela äfven stora brandskador. Jag vill icke ingå djupare i detta vidlyftiga ämne, hvilket i dessa dagar upptåger allmänna uppmärksamheten; man torde af det anförda kunna finna hufvudargumenterna pro et contra. Saken kommer förmodligen att dragas inför storthingets domstol. Ifall det, efter allt hvad som nu skrifvits om trästädernas eldfarlighet och hufvudstadens hotelser att draga sig ifrån gemenskapen med dessa, kunde uppnås, att kommunalstyrelserna i alla småstäderna påbjödo uteslutande byggande af stenhus för framtiden, hvartill essa auktoriteter äro bemyndigade af storthinget, så skulle pressen här i landet ha vunnit en stor seger. Det kungliga svenska operasällskapet, som kom till oss från Göteborg, gör odelad lycka i de franska opera comiques eller operor, som närma sig denna kategori, men deremot mindre i de italienska operorna, hvilka ligga temligen öfrer sällskapets krafter, i det isynnerhet fruntimmersstämmorna äro alltför svagt representerade i fru Strandberg och fröken