Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1868, sida 2

förfall hos qvinnan inom de lägre klasserna, som vi finna, af det förfärliga elände, hvari så många barn uppväxa, härleder sig just derifrån. Jag är säker på, att moster Louise har endast alltför rätt deri, ty hvad jag sett under våra besök i de fattigas hem bestyrker hennes ord. Det är rysligt, sade Alma, och en tår glänste i det mörkblå ögat. , Men tror du — tror du, att andra unga flickor af vår samhällsställning veta detta? Det tror jag inte — åtminstone ha inte många, som äro så unga som vi, reda derpå. Småningom få de dock veta en hel del under årens gång, men ser du, då har känslan för rätt och orätt efterhand förslöats under lifvet uti verldshvimlet, påstår moster Louise, och de tro, att det måste så vara, att karlar ha nu en gång för alla tagit sig rättigheten att handla så, och att det ej går an att vara för nogräknad, då hufvudsaken dock är att ej komma på öfverblifna kartan — något, som synes dem desto fruktansvärdare, som de ej mera äro så serdeles unga. Moster Louise har sagt mig allt detta — inte tror jag, en passant sagdt, att mina föräldrar just skulle tacka henne derför, om de fingo veta det — hon har sagt mig det, just derför att jag är rik, och hon ej vill, att jag skall låta dåra mig af någon bland dessa många eleganta herrar, som omsvärma mig, när jag är ute — inte för min skull, det vet jag nog, tack vare hennes uppriktighet och mitt eget sunda förstånd, utan för pappas stora bruksegendomars skull. Nu gissar du visst också, hvarför jag meddelat dig så mycket af moster Louises visa läror. Ja, jag förstår, sade Alma tankfullt, ,,och jag tackar dig, söta Ebba. Hvad du sagt öfverensstämmer ganska väl med vissa dunkla aningar, som jag sjelf hyst. Men det är riktigt ledsamt — nej sorgligt, att nödgas så misstänka desse