hvarest hvarje bygds ungdom går och ruf var i enslighet öfver sina lexor, vare sij skolans eller kyrkans. Det behöfves, at degsärskilda bygdernas skolungdom före tillsammans kring sosterlandets symboler för att rätt grundligt redan i de tidigaråren, innan hjertat hårdnat under de yttri trångmålens tryck, väckas till känsla af ge mensam glädje öfver fosterlandet och a det gemensamma i ansvaret, som i denn: känsla innebor. Men för dylika större allmänna möter bör hvarje särskild skolas ungdom bereds sig i och med sina öfningar samt i och med de skolfester, som allt emellanåt der böra anställas, dels såsom uppvisningar inför socknen och föräldrarne, hvilka underhålla skolan, dels såsom glädjefester för barnen sjelfva. Dessa fester böra alltid vara förenade med täflingslekar och äfven der fosterlandets fana alltid svaja öfver skolgården, hvarje skolpojkes mössa, hvarje skolflickas Axel bära den svenska kokarden, — hvarje dylik fest, med ett ord, redan genom sin yttre hållning erinra såvil barn som föräldrar om, att det här gäller fosterlandet. På det att icke sjelfva glädjen måtte slendrianiseras — allt som sker enligt reglementen blir ju ofta så lätt slendrian — hafva skolråden och lärarne allt ifrån början att tillse det dessa de särskilda skolornas fester framträda naturligt utan alla tillrustningar, utan allt tvång, utan förutbestämmelser en gång för alla i fråga om tid. Närmast och naturligast sättas de i förbindelse med de redan införda marscherna och militäröfningarne samt med skolrådens besök vid skolan. Dessa öfningar sålunda en gång uppdrifna och till den lifaktighet, hvarförutan de snart nog skulle blifva lika trögkörda och tråkiga som allt det andra reglementerade skolväsendet — och de mera ordnade och mera omsattande tester, som här åsyftas, vore rätt förberedda. Till en början anställdes besök mellan de särskilda distriktsskolorna inom en och samma kommun, hvarvid täflingsöfningar verkställdes i all glädtighet och barnen föröfrigt sammanfördes till hvarjehanda lekar. Sjelfva marscherna skolorna imellan med deras raster blefve högtider för barnen. Dessa marscher begagnades föröfrigt af läraren att helt oförmärkt berättelsevis meddela barnen, allt efter deras mottaglighet, hvarjehanda kännedom om den omgifvande naturen. Förning finge barnen bestå sig sjelfva. Skulle de fattigaste föräldrarnes barn af brist på kläder och matck hindras från att deltaga, så torde de bättre lottade icke neka deras bistånd till afhjelpande af den bristen. Dessa fester! eller möten blefve derigenom högtider i ännu högre mening. Fyra till fem sådana möten om året skulle helt visst göra en kommuns ungdom mera godt än öfriga tillfälliga sammanträffanden under åratal, der icke en gemensam anda och känslan af ett stort gemensamt mål föresväfva den. ! Dessa fester och möten skulle icke gälla ! blott den ungdom, som för ögonblicket: utgjorde skolans personal, utan äfven den ur skolan utgångna, ännu icke i tjenst anställda ungdomen. lindast de minderäriga, som icke ega krafter att i dylika marscher och möten deltaga, skulle lemnas å sido: och samlas till dylika men mindre ansträngande möten för sig. Så skulle en sammanhållning kunna åstadkommas mellan : ; hela en sockens ungdom, och skolan, såsom den der tjenade till lås för ungdomskedjan, vinna allas kärlek. I De särskilda kommunernas ungdom, sålunda lifvad och vänjd till festliga sammanträden i och för täflingar i berättande, lalande, sång, kroppsöfningar och exercis, — och dylika marscher och möten i större ; omfattning eller mellan flera kommuners mgdom kunde anses vara förberedda. Ett dylikt möte om året vore nog. ; 4 (korts.)