Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1868, sida 1

erkänner författareskapet af , Betraktelserna ang. Infanteriet ingen mindre penna än högste befälhafvaren för armöen, H M. konungen i egen hög person. Samma känsla, som föranledde oss att granska den föregående skritten af denna hand, manar oss att egna vår uppmärksamhet äfven åt den sednare utkomna om Infanterict. Vi hoppas kunna dervid samvetsgrannt lyda den regel, som bjuder, att skilja mellan sak och person, om också den sednare här ställer sig, af nödvändighet, mera i förgrunden, än om förf:n varit antingen en okänd, eller blott en obskur personlighet. Vi instämma helt och hållet i den höge fört:ns ofran citerade ord, att män utom det militära yrket icke kunna lika lätt som männen af yrket, särdeles då de intaga en så framstående plats som förf:n, följa med yrkets utveckling. Ty det är en sanning, att svårigheterna för oss icke militärer äro i detta hänseende ganska stora. Icke blott att studierna äro oss nya; äfven tillgången till materialer är oss i många afseenden stängd. Vi hafva intet krigsdepartement, ingen generalstab, inga militärattacher till vårt förfogande. Hvad vi önska veta, måste vi alltså söka i vidlyftiga arbeten, eller genom resor, eller på andra svåra vägar. Det svaga erkännande af dessa svårigheter, som den höge förf:n egnat oss, är alltså fullt behörigt. Naturligtvis innebär förhållandet också den billiga förväntan, att personer, som hafva alla de nämnda hjelpkällorna till sitt förfogande, skola prestera afhandlingar rika på sakuppgifter och framför allt fria från misstag 1 det faktiska. .Lika fullt, tillägger förf:n, tycka många sig kunna se lika klart som de, hvilka gjort krigaryrket till sin lefnadsuppgift, och han tillskrifver klandrande denna tillförsigt ,,vår tids kortsynta sjelftro. Vi möta här yrkesmännens vanliga invändning mot de utom ståendes inblandning i deras yrkes ämnen. , Icke kan Ni bedömma bränvinsfrågan, anmärker yrkesmannen, ty Ni kan ju ej bränna bränvin. Icke förstår du dig på tullsaker, yttrar en annan, då du icke tjenstgjort i tullverket. Så vill icke packhuskarlen medgifva den profane rätt att dömma öfver packhusets expedition och lokaler, likalitet som presten vill medgifva lekmannen rätt att dömma i andliga ting, eller korpralen tilltror någon annan förmåga att dömma rörande handgevärsexercisen m. m. Och likväl göra vi detta, alla i allmänhet och hvar och en isynnerhet. Och väl är det, ty yrkesmannen är ofta den minst kompetente att dömma i vissa saker, som beröra hans yrke, nemligen i det generella deraf. Han är alltför mycket detaljernas man, och derföre skulle han äfven rörande dem ega vitsord framför hvarje annan, såvida han ej vore tillika en slentrianens man, hvilket gemenligen inträffar med den, som under åratal vandrat samma fotspår. Den kända satsen, att de stora reformerna utgått från icke-yrkesmän, lärer väl ock komma att visa sin sanning i