Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1868, sida 1

mera lyckligt lottade ega. Ack, om du visste hvad jag sett, Alma lilla! Jag har sett hungrande hustrur och barn misshandlade af de från krogen hemkomna männerna; jag har sett andra karlar, som varit både nyktra och arbetsamma, men som icke kunnat med bästa vilja i verlden förtjena lifsuppehället åt sina olyckliga familjer; jag har sett gamla qvinnor, försänkta i det yttersta elände, uti de svarta, kalla kyffena, der man knappt spårat så mycket som en usel halmbädd att ligga på; jag har sett unga qvinnor, som ej kunnat få tjenst eller syarbete, och som nästan drifvits till något, som är alltför ohyggligt att tänka på, för att rädda lifvet, som köpt detta eländiga lif med uppoffrande af det dyrbaraste de egt; jag har sett magra och blåfrusna barn, som af sina mödrar drifvits ut att tigga eller stjäla; jag har sett — — Det är förfärligt, Ebba lilla; det kommer håren att resa sig på mitt hufvud. Detta är således afvigsidan af den lysande medaljen. (Forts.)