— äi3dpp2c —— och under den sednaste mänadens glödande hetta formligen fr lunstade, har blifvi befriadt från sitt arbete, hvilket tyväri ofta visade sig vara ett Sisypbusarbete Konung Wilhelm har gjort provinsen Hannover sitt politiskt vigtiga och fördenskul länge förberedda besök, icke utan att ge nom sin stora älskvärdhet verkligen hafva tangslat många annekterade hjertan. I Worms har, i närvaro af nästan alla protestantiska tyska furstar och en oräknelig folkmängd, med stora högtidligheter afslöjats ett Luthermonument af Rietschel. om hvilket vi endast önska, att det må i den närvarande protestantiska generationen ingjuta en äkta luthersk anda. Striden mellan ortodoxien och rationalismen inom det berlinska presterskapet är tillsvidare arbruten. Sedan de ortodoxa predikanterna slungat sin vredes starkaste blixtar mot den tyska protestantföreningen likasom mot sina frisinnade embetsbröder, i det de fordrat, att den förra skulle utstötas ur unionen och de sednare förvägras tillträde till predikstolen, har Berlins konsistorium försökt att lugna partierna. Det har i sin presterliga vishet funnit den formel, som medgifver att ge alla rätt och alla orätt. Dema historiskt och ex-getiskt mycket rese veradt hållna formel lyder, öfversatt från prestspräket till det populära, ungefär så här: Utom kyrkan må enhvar följa vetenskapen och vara öfvertygad, att jorden vänder sig kring solen, men i kyrkan måste bibeltron räda, i kyrkan är det solen, som rör sig. Det är blott fatalt, att just i kyrkorna det bekanta fysikaliska experimentet, genom: hvilket med tillbjelp af en perpendikel jordens rörelse ad oculos demonstreras, lättast låter utföra sig. Vare sig härmed huru som heldst — konsistoriets forkla ing bar dea fördel för sig, att den framkommit för sent för att ha act frukta en allvarlig kritik — för sent, emedan alla menniskor befinna sig på landet eller vid badorter. Den: döda säsongen har inträdt. Tillåt mig begagna denna generalpaus i det ofentliga lifvets partitur, för att prata litet med er om berlinska teaterförnållanden och teaterpersonligheter. Ni ha i Göteborg på sednare tiden byggt er en förträffligt utrustad teater. Ni ha dervid utgått från den afsigten att skapa en konsten värdig bildningsanstalt. Detta är — jag: måste bekänna det — hos oss en öfvervunnen ståndpunkt. Våra teatrar ha väsentligen till ändamal att fylla kassorna, hvilket man tror sig bäst uppuå derigenom, att man kittlar publiken med sinnliga retelser... Den dramatiska ska dekonsten och den mimiska konsten gå hand i hand — sitt förfall till mötes. Hela teaterväsendet följer efter: Uppfylld af denna öfvertygelse, skall jag akta mig för att. bilägga vära offentliga teatrar — vi ha 8 a 9 sådana — den måttstock, med hvilken de i sitt kall som bildningsinstitutioner egentligen borde mätas. Jag skall hålla mig till fakta, och om jag understundom är nödsakad att ösa ur ,,chronique scandaleuse, så räknar jag på ert öfverseende och på ert intresse för allt, som sammanhänger med konsten. Under de kungliga skådespelens intendentur stå Operahuset och Skädesnelshuset. I det sistnämudas konsertsal gifva under vintern, mestadels på konungens bekostnad, äfven franska skådespelare reguliera föreställningar. Operahuset är det mest gynnade institutet. Det finnes visserligen endast få nyare operor, hvilka kunna berömma sig at att i Berlin ha blifvit uppförda första gången; intendenturen åtnöjer sig fastmer med gamla välkända verk. Men den bemödar sig att vid operans uppsättuing motsvara det passandes fordringar. Det kungliga schatullet står dervid nästan oinskränkt till dess disposition, och den förstår att göra bruk häraf. För att t. ex. i Meyerbeers ,,Afrikauskan kunna ge Vasco di Gamas skepp, euligt den djerfve sjöfarandens befallning, en rörelse mot norr, var en summa af 12,000 preuss. Thaler ej en för stor utgift för intendenturen. Orkestern utgör en samling af utmärkta virtuoser. Biand sängarne ha vi konstnärer af första rangen, och uppfötitremmsmersm Ao OO——