Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1868, sida 1

svann, och det bleka ansigtet lifvades af stundens njutning. Fröken Edelhjelm dansar, sade Lindensträle. som om hon i stället för att vara den skarpsinniga dialektiker, som nyss lät vår strilsvane Hagen bita i gräset, vore en elfva. den der förirrat sig ur urskogarnes midnattsbaler in i en stockholmsk danssalong. : Det kommer sig deraf, sade Alma, ,att jag är ett barn till sivnelag om också ej till år. Lika barnslig som min skärmytsling med den muntre baronen var, lika barnsligt är det kanske att med sådan här besinningslös hänförelse öfverlemna sig åt sin danslust. Förlåt mig, invände hennes moitie, ,er danslust är endast ett mördande argument mot de nyare angreppen: mot dans. När de trumpna profeterna, som påstå. att nästa sekels stegrade bildning skall gifva sällskapsdansen dödsstöten, se en ung dam med ert snille och edra upphöjda lefnadsvyer i fullt mått njuta af den förkättrade dansen, skola de blygas öfver sin villfarelse och kanske genast ställa sina fötter under föoolernas herravälde. Ett moln gick öfver Almas nyss så lifvade ansigte. Hugo hade anspelat på att hon var skön, och hennes nuvarande kavaljer sade, att hon egde snille. Fanns väl någon grund för någotdera? Hvad menade desse unge män? Gycklade de med henne, eller ville de skada henne af någon hemlig för henne obegriplig anleduing? Vill de förvrida hennes omdöme och fylla hennes hjerta med dåraktig sjelffötgudning; endast för att få njuta af de. demoniska nöje, hennes demoralisering kunde bereda? Eller vore det möjligt, att — —? Ett ljus gick upp för henne: .Herr kongl. sekter, sade hon, och do sköna ögonen blixtrade af harm, , hvarför säger ni, att jag bar snille? Ni är, helt visst, skickligare än