omnibussystemet i London. Engelsmännen betraktas gerna för att vara de som gå i spetsen för alla förbättringar i konmunikationerna. Och likväl voro omnibusarna införda i Paris 10 år förrän de började brukas i London. M. Lafitte var den förste, som uppfann dem år 1819. Under loppet af flera år befordrades sgenom dem passagerare i Paris till ett pris, som var det dubbla mot det som beräknades af the Stage coaches i London. Men 1829 beslöt en engelsman, som var bosatt i Paris, Mr Shillibeer, att göra ett försök. Han mötte i början mycket motstånd från Stage coachernas sida, men icke desto mindre viste sig spekulationen genast lycklig. Den första routen var från Yorkshire Stingo till banken. Priset var 1 sh. för hela vägen och från Kings Cross 6 d. Den första ,,bus en drogs af 3 hästar, och var utan ytterplatser. Detta var en återgång från det gamla systemet, men trots engelsmännens obenägenhet att åka inuti, vidhölls detta likvisst i 20 år. År 1849 begynte en tilltagsen vagnmakare att anbringa ett smalt bräde på taket af de omnibusar han fabricerade, men de på så sätt inrättade platserna voro alltför halsbrytande. Tillträde till taket måste ske genom en vågsam klättring, vid hvilken man begagnade fönstret som fotfäste. Det vill synas som om uppfinnaren skulle varit rädd att trotsa konservatismen alltför mycket. De nu brukliga. beqväma sätena utanpå med uppgång på en jerntrappa, datera sig från 1862. Man begynnar nu igen att använda samma slags åkdon som de, hvilka inventerades af Mr Sbillibeer, endast med denna för ändring. Dessa vagnar behöfva två hästar. Införandet af 1:sta och 2:dra plats inuti vagnarna är en invention, hemtad från Frankrike. Omnibusar af detta slag gå endast för närvarande från Portland Road station till Regent Circus. Fruntimmer, promenadklädda, önska icke att sitta sida vid sida med en smutsig arbetskarl. Den allmänna klagan är att omnibusarne äro för små och smutsiga. Ändras icke detta, kommer folk föredraga att gå på underjordiska jernbanor. De gamla Stage Coach-egarne voro icke sena att upptaga Mr Shillibeers plan, då de sågo, att denna lönade sig. Så småningom utvecklade sig omnibussystemet öfver hela hufvudstaden och hvarje kompani tog sitt distrikt. Detta gjorde det s. k. timmesystemet nödvändigt. Enhvar omnibus har sin bestämda tid att tillryggalägga sin route på eller rättare diverse längder af samma, och konduktörerna måste ständigt vara uppmärksamma på, att icke en annan omnibus tager in på dem, ty den som går för långsamt gör ett ingrepp i den efterföljandes rätt. De till följd häraf uppkomna stridigheter mellan konduktörer och kuskar hafva or sakat mycket obehag för passagerarne, men de fö svinna allt mer och mer, allteftersom the General omnibus Compagny vinner mera terräng. Detta kompani eger så många vagnar, att det på en timme kan föra en rätt respektabel tysk furstestat från ena ändan af London till den andra. Antalet at omnibusar, som äro i jemn fart för detta kompanis räkning, är olika allt efter årstiden. Om sommaren går det flera än om vintern; på sommaren omkring 1,200, vintern 500. Sommaren lär vara bästa tiden för inkomster. IIvarje halfminut går en omnibus från Regent Circus. Ötverhufvudtaget förtjenar en omnibus p. st. 2 16 s. om dagen, men på de längsta dagarna ofta p. st. 4. Det finnes vissa omnibussar som endast befordra affärsmän till The City. Dessa kallas Morgen-Expres. ,Buses och de tillryggalägga hela afståndet från Vest till Ost, nästan 7 engelska mil, på 10 minuter. Midt på dagarne gå timme-omnibussarna långsammare och med längre mellanrum och det händer stundom, ehuru sällan. att de gå helt och hållet tomma. Det antal hästar som alla dessa vagnar betingaär nästan sabelaktigt. Ett par hästar gå endast en tur. och då hvar omubns gör fyra turer om