olycka, som försatt hela Chamounix i sorg. En utländsk familj hade under ledning af en bekant och allmänt omtyckt förare, Eduard Simon, gjort en utflykt till Grands Mulets. Hunna till Pierre å I Echelle, öfverraskades de resande af en stenlavin. som plötsligen lösrycktes från Aiguille du midi. De resande sväfvade i största fara och skulle säkerligen funnit sin död, om icke Simon upptäckt ett skydd för dem under en öfverhängande klippa. Destovärre tänkte han dervid alltför litet på sin egen säkerhet. Just då han fört den siste af de personer, som anförtrott sig åt hans ledning, under den räddande klippan, kastades han till marken af ett stort stenblock och nedstörtades i brådjupet, der han morgonen derefter anträffades död. TURKIET. Bland de nyutnämnda statsrådsmedlemmarne från provinserna befann sig äfven en ansedd israelit från Saloniki, vid namn Avram, hvilken sedan flera år likväl varit bosatt i Monastei. Enär familjenamn äro sällsynta i Turkiet, så begagnar man sig ofta af födelseorten för att närmare beteckna personen, och så var nu äfven fallet: mannen var bekant under namnet Avram Salonikli. Sedan han blifvit utnämnd till den höga platsen, kallades han pr telegraf från Saloniki, der likväl en mängd personer funnos med detta namn. De dervarande autoriteterna, som icke visste hvarom frågan handlade, skickade telegrammet till en obetydlig, obildad judisk mäklare. Då denne kom till Stambul, der han fruktade för allt ondt, såg han sig plötsligen hafva avancerat till statsrådsledamot med ett stort honorarium. Han anade visserligen, att detta icke gått rätt till, men intog dock sin plats. Hans beteende i statsrådet lade dock snart tydligt i dagen, att ett missförstånd hade skett, och detta blef snart fullkomligt konstateradt. Men Avram hade aflagt eden och var insatt i sitt embete — man följde derföre utrikesministerns råd, lemnande både den rätte och orätte Avram plats i statsrådet. SPANIEN. Af gårdagens telegram vill det synas, som om en af de i detta olyckliga land så ofta förekommande revolutionerna vore i antågande, måhända redan inträffad. Gårdagens post innehåller äfven åtskilligt härom, Det är icke heller någon hemlighet längre, att den så länge eftersträfvade föreningen mellan progressisterna och Unione liberale numera blifvit en fait accompli, och det vissa är, att denna förening har ett antidynastiskt mål. Frågan är nu, hvilken dynasti, som skulle ersätta den, hvilken åstadkommit så myckot ondt, som gjort allt sitt för bigotteriets befrämjande, och som icke kunnat åstadkomma nog många hämmskor mot framåtskridandet i detta land. Några af cheferna för de nämnde partierna äro så fästade vid traditionerna, att de föreslagit prins Juans af Bourbon äldste son, som för närvarande befinner sig i London. Men naturligtvis har detta förslag på alla båll stött på det bestämdaste motstånd. Andra hafva ånyo tänkt på den iberiska unionen, men det är ganska tvifvelaktigt, huruvida sinnena redan äro mogna för en sådan fusion, samt om portugiserna skulle vilja gå in derpå, så väl, med anledning deraf, att de ingenting dervid hade att vinna, som af de hos portugiserna mot Spanien befintliga antipathierna och farhågorna för de eländiga spanska finanserna. Slutligen hafva åtskilliga framstående män kommit på den iden, att hertigen af Montpensier icke skulle vara emot att utbyta sin overksamhet uti slottet i Sevilla mot thronen. Det är naturligtvis fruktan för denna plans realisation, som föranledt regeringen att förvisa den nämnde hertigen landet. Det föreligger en korrespondens till ,,Köln. Zeit. från Catalonien, enligt hvilken Barcelona på den sednaste tiden varit alldeles blottad på militär, emedan generalkaptenen skickat alla disponibla trupper åt kusten, der man synes hafva väntat ett anfall. Det har då varit så mycket lättare att åstadkomma den resning i Barcelona, om hvilken gårdagens telegram från Paris omnämner. Dagens post. TYSKLAND. Från Berlin telegraferades i förrgår: ,Statsrätten har dömt f. d. hannoveranske