Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1868, sida 1

samt vidare nymfer, lejon, o. s. v, hvar jemte en mängd små barnfigurer pryd: bågar och gesimser. På konsoler å pe larne stå de tolf apostlarne (statyetter) och profeter. Ofvanpå mellersta tornet thro nar Kristusbarnet. Monumentets basis upp. bäres af snäckor samt i hörnen delfiner Endast trenne afgjutningar af detta konst verk lära finnas. Uppsättningen deraf : Nationalmuseum har varit förenad med mycket arbete, alldenstund det hitkommi styckvis och har detta mödosamma och svåra arbete varit utfördt under ledning af d:r Sander. Gustaf III:djes sal är den derpåföljande. Vi se oss der omgima af moderna svenska skulpturverk i marmor. Här kunna vi genomgå den moderna svenska bildhuggarekonsten från Sergells tid. Denna konstnärs grupp Amor och Phyche är här uppställd och utgör, såsom hvarje bildad svensk vet, ett konstverk, som i alla tider skall framstå såsom ett utaf de mest ädla skapelser af mejseln. För hvarje steg vi taga i denna samling se vi bekanta konstverk. Låtom oss dröja vid den stora marmorbilden af snillekungen, de sköna konsternas störste befrämjare i Norden. Det är Selgell som här för efterverlden bevarat dragen af Gustat III! Stanna och betrakta den Byströmska gruppen: Juno med Herculesbarnet! Hvilken tilltalande bild skåda vi ej vidare i Qvarnströms , Neapolitanske fiskaregosse, som håller en mandolin i handen, sittande på ett klippstycke, hvarpå ligger ett nät. Här är äfven till finnandes Molins ,Bacchante, bekransad med murgrön och drufklasar. Bland alla dessa gestalter möta oss de allvarliga dragen af vår store landsman John Ericsson, hvars byst med rätta fått ett hedersrum i Sverges Nationalmuseum. Det nu genomgångna är naturligtvis helt rapsodiskt tecknadt; men då ännu mycket återstår, innan vi ha genomgått de många olikartade rika såväl konstsom historiska och antiqvariska samlingar, som här finnas, öfvergår jag nu till Målningsgalleriet. Åfven här måste jag åtnöja mig att blott i förbigående fästa uppmärksamheten vid de mest framstående och värdefullare arbetena. Då vi först inträda i den italienska skolans galleri så ses väl åtskilliga mera utmärkta målningar, men denna skola är dock representerad af högst få originalarbeten. Den tyska skolans förnämsta representanter äro tvenne porträtter af Denner. I den flamländska afdelningen observeras tvenne taflor af A. van Dyk, föreställande ,,H. Hieronymus och en engel, som räcker honom en penna, samt , Rubens salong, der man ser 2 fruntimmer i samtal, samt 2 gossar och en flicka. Den ena af damerna är antagligen Rubens första hustru, Isabella Brandt. På väggarne i rummet igenkännas några af Rubens taflor, såsom , Yttersta domen och Loth och hans döttrar. Bland de holländska taflorna intaga Rembrandts främsta rummet. Utaf denne mästare ses trenne målningar, föreställande ,Ziskas sammansvärjning, ,S:t Anastasius och ,,En trumpetare. Dessa taflor anses vara de största skatterna inom Nationalmusei tafvelsamlingar. Uti franska afdelningen är den ganska stora samlingen af Chardins arbeten det mest anmärkningsvärda, ehuru äfven andra franska målningar af intresse här finnas. Till svenska tafvelsamlingen dragas vi med en förlåtlig förkärlek, då man naturligtvis längtar att se sitt eget lands hemlif och natur åskådliggjorda på duken af landets egna barn. Huru lifligt anslås ej våra fosterländska känslor, då vi se rundt omkring dessa vyer och bilder, då för oss framstå scener från våra skogar, berg och dalar, då våra blickar mötas af interiörer ur vårt eget folks lif! Edvard Berghs och Wahlbergs leende landskap, Larsons vattenfall, Höckerts lappfamilj, Nordenbergs , Tiondemöte i Skåne, Kiörboes hundar, Nils Anderssons Marknadsfärd, Amalia Lindegrens förtjusande lilla Flicka med apelsinen, Winges ,Loke och Sigyn, denna genialiska upp