Ekonomiskt. Liebigs spanmålsbesparande brödbakning. (Allgemeine Zeitung. 1868). Hvar och en, som genomgått en någorlunda fullständig kurs i en landtbruksskola, vet att af spanmålskornets innehåll svarar kärnan (stärkelsen) mot gulan eller det feta i ägget, och har, användt såsom födoämne, dels till verkan att bilda fett — t. ex. talg, fläsk, ister — dels att genom andedrägten underhålla kroppsrärman; hvaremot kärnans holje (fröhvita, växtlim) tjenar till underhäll af sjelfva kroppen; det bildar blod och kött, och utgör i sjelfva verket det egentliga näringsmedlet. Genom siktning af den till mjöl förvandlade spanmålen afsöndras emellertid kärnans hölje och betraktas som ett affall, under namn af kli; bröd, hakadt af det finsiktade mjölet, innehåller föga annat än stärkelse; och enligt hvad Liebig utredt mister hretet genom denna behandling 15 procent af sina narande beståndsdelar och tågen mister 10 procent; hvarförutan 2 till 3 procent ytterlivare gå förlorade genom degens jäsning. Bakas åter bröd af kli och mjöl tillsammans, eller at hvad man kallar oskrädt mjö), och utan jäsning, så undgås dessa törluster.