genom att framställa sig sjelft såsom sattigare, än landet verkligen är. Efter Magne talade Emil Ollivier, som i eit kortare men temligen skarpt föredrag sökte bevisa, att den nuvarande beväpnade freden skulle blifva alldeles olidlig, samt att man i tid måste träffa sitt val: antingen ati inställa de offentliga arbetena eller rustningarne: att åtaga sig begge dessa bördor på en gång, skulle vida öfvergå statens krafter. Som ett bevis härpå anförde Ollivier, att endast armens beväpning med de bästa kammarladdningsgevär årligen skulle kosta staten enorma summor, samt att Chassepotgevären redan nu af många blifva ansedda såsom icke motsvarande nutidens fordringar. (Dessa ord framkallade någon oro på ministerbänken; krigsministern Niel yttrade: ,,Det är sannt, att mer än 600 personer hafva förelagt mig förbättrade Chassepotgevär, ett yttrande som mottogs med mycket löje). Våra finansers framtid — yttrade Ollivier — om vi ytterligare framgå på denna väg, är lätt att förutse; det skall blifva lån på lån och åter lån, till dess man blir nödsakad att pålägga nya skatter. Dessa kunna då inträffa under en tid, då landet befinner sig i en politisk kris. Jag fruktar icke för att det i Frankrike skall komma till en statsbankrutt, men vi kunna blifva tvungna att tillgripa sådana medel, som andra stater under liknande omständigheter måst beqväma sig till; man skall då komma till införandet af kupongskatt och pappersmynt. Om den iranska regeringen uppriktigt och utan något förbehåll uttalade det magiska ordet ,,afväpning, skulle detta ord finna genklang i hela Europa, och om regenterna icke ville låta detta inverka på sig, skulle folken tvinga dem att lyda. Vi kunna då få de bästa finanser i verlden. Det hinder, som står i vägen för en sådan framtid, är regeringen. Den visar sig hårdnackad i sina gamla fel; den vill icke taga arti för någondera sidan; den vill hvaren afgörande sluta sig till fredseller till krigspartiet; den vill beständigt förena hvad som icke låter förena sig. Häruti ligger vår situations svårighet och skälet till de årliga utgifternas stigande långt öfver inkomsterna. Den ställning, vår regering intager i sin utrikespe!itik, liknar alldeles den, som följes i våra inre angelägenheter; man kan karakterisera den med tre ord: ,,Envishet i obestämdheten. Angående finansdebatten skrifves från Paris till , Köln. Zeit.: ,Hvad Thiers, som dock i grunden är en oförbätterlig chauvinist, icke velat säga; hvad Louret och Tolhouöt icke vågat säga, samt slutligen hvad Garnier-Pages på sitt mystisktdemokratiska sätt redan antydt, detta uttalade Ollirier fritt och öppet som den kejserliga regeringens kräftskador: vacklandet mellan fred och krig, utan att hafva det moraliska modet att förklara sig för det ena eller andra. Ollivier träffade spiken på hufvudet, då han framhöll huru landet snart icke skulle kunna stå ut med en budget, som afsåg att hålla ett helt krigiskt folk i vapen, samt på samma gång beräknadt för en med konster och fredens välsignelser gynnad nation. Men detta ,på en gång förmår icke landet, och man måste slutligen göra ett val mellan krig och afväpning. Det är måhända första gången, som det i så tydliga ord blifvit uttryckt i lagstiftande församlingen, att endast fruktan för Frankrike tillbakahåller grannstaterna från afväpning; de skulle helt säkert följa Frankrikes exempel, om det afväpnade. Desto värre måste man dock förutsätta, att deputeradens för Paris röst äfven denna gång skall vara en ropandes röst i öknen, ty det är otvifvelaktigt, att det finnes en majoritet, som med Haentjens utropar: ,Jag beklagar djupt denna budget, men jag voterar den, enär jag anser den såsom utomordentlig, och tvår för öfrigt mina händer. Den 3 dennes förekom den förra styrelsens för Credit mobilier — bröderna Pereira med konsorter — affär inför apellationsdomstolen. De hade nemligen besvärat sig öfver handelsdomstolens dom, hvilken — som bekant är — lydde på att styrelsen skulle återbetala de summor, som den på olagligt sätt tillegnat sig för det andra utfärdandet af Credit-mobilieraktier. Dessa aktier hafva ett nominalvärde af 500 fr. och stå för närvarande — likasom de gamla aktierna — i 298 fr., till hvilken kurs de höjt sig från 150 fr., sedan förenämnde dom fallit mot styrelsen. Antalet aktier uppgår till 120,000, så att styrelsen, om processen förloras i öfriga instanser, måste återbetala c:a 24 millioner. ENGLAND. Om den nyligen till fäderneslandet återvände segraren vid Magdala, general Na