Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1868, sida 1

beviljat denna skola, hvilken insamling til d bästa rekommenderas. 110590) Stockholmsbilder. (Från redaktionens korrespondent). VII. (Forts. fr. gärdagsbladet.) Löfmarknaden qvarstår ännu i dag så 0 som ett framstående drag af den godmo diga anda, som genomgår hufvudstaden t befolkning. Det är dagen före midsom marafton, då denna marknad pågår, oci vi skynda dit. Huru lifligt påminna os: ej nu de bilder vi skåda å Riddarhusoch Munkbrotorgen om den tid, då i Göteborg vär Larsmessomarknad ännu existerade Vi få formligen armbåga oss fram emellar de täta tältbodarne, som uppställts ocl omkring hvilka det unga och gamla Stock. holm, troget sin vana, måste trängas, föl satt derifrån hemföra några småsaker. Här äro alla lika. Folk af ala klasser samlas omkring stånden. Man märker : ingen skilnad, annat än den yttre mellan ssrun af stånd och frun i ståndet. , Hennes nåd, åtföljd af de små grefvarne eller striherrarne, gör precist samma efiekt som de andra mammorna med sina välsignade ungar, hvilka vilja ha allt hvad de se. socki i sanning, detta är ej litet, ty förråderna äro rikliga och sortimenten sådane, att såväl yngre som äldre kunna få litet af hvarje; det förstås af sig sjelft att jag dermed menar af billigare artiklar. Piskor, skramlor, mungigor, tömmar med bjellror, hvisselpipor och sprutor, snurror, drakar, väderqvarnsvingar, vattenkonster, smörtjärnor, hästar, vagnar, baljor — ja med ett ord allt, som kan roa barn, finner afsättning, och de små återvända också, efter att allt efter råd och lägenhet ha sått sitt lystmäte uppfyldt. Men äfven inom andra brancher af varuaffärer går rörelsen friskt undan, och under det vi lemna Riddarhustorget och förfoöljas af det glada sorlet och ljudet af de disharmoniska instrumenterna, som oafbrutet trakteras af de små virtuoserna, så komma vi till Munkbrotorget, der helt andra bilder möta oss. Följa vi kajen utefter, så upptäcka vi ej annat än högar af grönt och björklöf, och dertill ymniga förråder härutaf uti de der förtöjda båtarna. Längre fram observera vi egendomligt utstyrda pieser, som briljera uti olika färger. Det är Majstänger. Vi stanna hos en gumma från Svartsjölandet och göra oss litet underrättade om dessa Majstänger, hvilka finnas ifrån 1 fots storlek och upp till 20 fots. Allmogen ifrån nämnde trakt utför dessa arbeten, som, när vi närmare betrakta dem, äro prof på huru litet som kan roa barn; de bestå nemligen af en midtelstång sirad med hvitt och kulört papper samt fot utaf blad, blommor och grönt. Så finnas äfven flera utsprång, å hvilka äro anbringade allehanda papper, tapetbitar, bårder, lappar af byxoch klädningstyger — ja med ett ord, det ser ut som prydnaderna voro utsökta ur sophögarne — men det är påsatt med en viss smak, så att det tar sig ej så illa ut i hastighet, och hvad som är piece de resistence, är den mängd af urblåsta, målade äggskal, som i kulörta band hänga som grannlåter. Priserna å dessa SvartSjö-majstänger äro också lika anspråkslösa som sjelfva arbetet, så att fattig och rik gerna offrar från 10 öre till 2 å 3 rdr för en dylik liten erinran om midsommarsfestens tillvaro. Vi gå här en stund och teckna verkliga tolkbilder. Der t. ex. ligger ett stort fat, lerå man med krita skrifvit ,,Färsköl. Framför detta står en stol, å kvilken synas några spruckna drickesglas, och på en omkullslagen fjerding sitter ölbryggerskan sjelf och säljer sin goda hembrygd. Kunder saknas ej. Dillströmmare och anlra låta sig drycken väl smaka, tillägsande: att om vi bara finge lilla knavera till af goa frun, ank det nog her bättre; men frun citerade endast ett dekant Djurgårdsoriginal: ,man får vara vöjd! -Ska jag bära hem 6 löfruskor på rak rm!, skriker en karl, under det han ter en väldig gren i höjden, och med amma kommer också en köpare och nannen troppar utaf med sin börda, gnoande på en visstamp. Der serveras surnjölk ur bleckkärl, der ätes smultron ur uderna, der står ett par Svartsjöbönder mumsar på varma vofflor, så att sockliksom snöflingor faller på deras kläler, och slutligen ha vi kaffeservering i let fria. Uti ett stort, väl inlindadt lerrus har en vördig matrona den rykande affetåren. Å bordet synes ett större anal hvita porslinsmuggar och dito kasfeoppar. Gräddan förvaras uti en bleckanna med lång tut och sockret i en ammaldags dosa — och härmed är sereringen färdig. Ska det vara med sött, i kopp eller mugg? Lilla jungfrun, som förstår sig påt, r inte kaffet dråpeligt? ,Ska herrn ba utan sött? Får det vara fint saffransbröd eller ungsbröd, så har frun här nästintill! af arstens goa brön. Så har gumman artigheter och varmt atfe för en och hyar och dertill små hitorier om förbigående. Kan tänka, di vill gerna köpa, men enera sig att sjelfva hembära hvad de öpt och tycka att det är för dyrt att ta adsbud-, säger en medelålders man, troårde uästare, till en af Munkinvänder: ..De fina. som 2 IR le