Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 3

Polypen. En liten Bouquef, ett slags räka, genom skiulig som om den vore af glas och som mec sina snabba fötter tyckes sparare springa i vatt net än simma, närmar sig. Vipps sträcker Poly pen ut en af sina långa böjliga armar för att om slingra sitt rof, som dock bär all möjlig respek för en dylik omfamning och med ett enda skut kilar ötver till den motsatta sidan. Här simma. majestätiska och allvarsamma, några Bläckfiskar. Hufvndet liknar nästan elefan. tens, men i stället för en snabel, klyfver detta sig i åtta. Denna fisk säges vid inträffad fara utslunga en vätska, svart som bläck, som förmörkar det omgifvande vattnet och ger fisken tillfälle att undkomma sina förföljare. Den lilla ,.cheval marin skulle man kunna taga för en från något schackspel förlupen häst. I sallskap med en väldig ål simma några chiens de mer, ett slags haj, hvars ägg liknar en skida, försedd med dylika tågor, som finnas hos diverse klängväxter och hvarmed fisken fäster dem vid något stillastående föremål på det de ej må bortföras af strömmen. I aqvariet är visserligen ingen ström att frukta, men fisken har det oaktadt följt sin natur och vid en liten klippa fastgjort det ägg som han ,,värpt efter ankomsten till sin nya bostad. Särdeles briljant är Rödfisken, med ögon glänsande som diamanter, och fenor som sjärilsvingar, men ser för ötrigt mäkta dum ut. Att för öfrigt på ostron, hummer, flundror etc. ej är någon brist, förstås af sig sjelf. De sednare lägga sig hvarftals på sandboitnen och betäcka sig med grus och småsten tör att ej observeras. Äfven makrill finnes, ehuru den påstås endast med yttersta omsorg kunna hemföras lefvande, emedan den genast som den tages ur vattnet faller ned död. Den kan ej konserveras längre än tre å fyra dagar i aqvariet, hvarföre ständigt ny förstärkning måste anskaffas. Man ser äfven dess grönglänsande yttre efter några dagar likasom frätas, som om den kommit i beröring med någon skarp syra. Ett par af afdelningarne äro inrättade för sötvattensdjur och försedda med karpar och guldfiskar, ål och kräftor ete. Vattnet till de öfriga hemtas direkt ur hafvet, der det upptages med en ångpump och medelst rör ledes in i aqvariet, der det bytes om sfor hvarje dag. Flera fartyg äro ständigt ute på expedition för att såvidt ske kan öka samlingarne, och äfven långväga från, såsom Amerika och Egypten, komma sändningar. Så väntas med det snaraste ett par krokodiler, som man skall få sei sitt fria tillstånd. men som den nuvarande byggnaden ej anses ti räckligt solid för dessa gäster, kommer en särskild lokal för dem att anordnas. Från Amerika har skickats en så kallad Oxgroda, hvars ljud lär haft någon likhet med oxens råmande. Ett exemplar, som redan var installeradt i sitt nya hem; företog sig en liten promenad uppför väggen, troligen för att gifva sig ut i det fria, hvilket ej bättre lyckades än att hon ramlade ner till skälarne, der hon annammades för god pris och ögonblickligen uppäts. Några nya individer lära dock i dagarne hatva anländt. På midten af salen finnas tvenne sidoafdelningar, som skilja sig något från byggnadens ötriga inredning och benämnas den afrikanska och den amerikanska grottan. Den förra föreställes vara bildad af droppsten, är ornerad med blommande kaktus, aloö och Calla-arter, är försedd med kameleonter, ödlor från öknen Sahara m. m. Den amerikanska är formad af klippor från Canada, men är ännu icke fullt ordnad. Några vanliga landsköldpaddor finnas der likväl att bese. Aqvariet åtnjuter mycken popularitet, besökes flitigt af publiken och anses med skal för det intressantaste af hela expositionen. Fråga lär till och med hafva blifvit väckt att efter expositionens slut bibehålla detsamma på dess nuvarande plats, hvilket också tros komma att blifva fallet.