Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 3

Ö BIR SUGET UCI UL 1 o al vulvu 101TIUSTIGS TICK borgerligt förtroende. Ett storartadt aquarium. En brefskrifvare till Aftonbladet från expositionen i Havre lemnar följande beskrifning på det med denna exposition förenade aquariet: Sjelfva byggnaden erbjuder i yttre utseende just ingenting lör ögat ansläående. Tänkom oss en sammangyttring af på ända resta kantiga svartbrända stockar och deröfver ett lager af väldiga snödrifvor, sådane som de om vårarne presentera sig i sin svartduskiga färgton hängande ut öfver en takkant och hotande att i hvarje ögonblick falla ned på de förbigående. Sålunda ungefär framstår vid första påseende denna byggnad, der tjärborsten varit den enda dekorativa penseln. Få vi deremot antaga den, om icke just som en fulländad kopia, men i alla fall som en temligen trogen imitation af denna naturens lek, som är känd under namnet ,,Fingals grotta, så blir den, från denna synpunkt sedd, så mycket märkvärdi-, gare, och allt berättigar till ett dylikt antagande, såväl de framställda planscherna som till yttermera visso ett vid ingången placeradt verkligt stycke af en basaltkolonn, taget på stället vid prins Napoleons besök derstädes under hans expedition till de nordiska farvattnen för några år sedan. Då man således icke tänker sig någon menniskohand med i spelet, utan byggnaden tår tramstå som resultatet af någon natur-revolution från längst förgångna sekler, då betraktar man uen med både häpnad och intresse. ; I stället för det brusande hafvet, som bryter sina vågor mot orginalet och påstås just derigenom ha utgräft denna egendomliga grotta, har dess harvarande representaut omgitvits af en liten flod, som genom här och der anbragta afstängningar blifvit mdelad i bassiner, hvaraf tillsvidare blott en är ,,befolkad — om det tillåtes mig detta uttryck — med tre skälar -glada själar för resten, som helt trankilt simma omkring och nyfiket betrakta den ring af åskådare, hvaraf de från morgon till qväll äro omgifna. De voro från början fyra, men en af dem tyckes ha ådragit sig sina kamraters misshag och har etter åtskilliga misshandlingar slutligen blifvit ihjälbiten, som det påstås. De äro föröfrigt särdeles makliga af sig, krypa upp på dertill för deras räkning enkom inrättade klippafsatser, tillochmed på den omgifvande gräsvallen och ligga der i timtal och sola sig. Till sällskap ba de erhållit två jattesköldpaddor, som de ej tyckas det ringaste bekymra sig om. Dessa hålla sig mestadels under vattnet och sticka. blott då och då upp hufvudet. Träda vi nu in i grottan, så befinna vi oss i en aflång rymlig sal i temligen mystisk halfskymning. Det är också till hafsbutten vi i bast blifvit förflyttade, och det enda ljus som bestås är den sparsamma dager, som först efter att ha passerat genom tre å fyra fot djupt vatten insläppes, men derigenom framstår också så mycket tydligare det rörliga lifvet derstädes. Fyrtiofyra olika vattenbäcken, eller småsjöar, om man så vill, hvilkas inåt vettande sidor äro tjocka glasväggar, och de öfriga mer och mindre pittoreska klippformationer samt upptill obetäckta för att lemna tillgång till luft och ljus, framställa lifliga och omvexlande scenerier från en verld, som kan räknas för en bland de sednast upptäckta. Utan att ana de indiskreta blickar, som sålunda kastas rakt in i deras enskilda privatlit, lefva hafvets invånare här som hemma hos sig och låta betraktaren obehindradt studera deras ,seder och bruk, af hvilka många äro egendomliga nog. En ibland de intressantaste dervidlag är Bernard Eremiten eller Eremitkräftan, som här finnes en stor mängd af. Framtill formad som en vanlig kräfta med sina starka klor och sitt skyddande harnesk, har bon så till vida haft den oturen att af naturen blifva mera styfmoderligt behandlad, att bakre delen af hennes kropp ej fått en liknande pansarbeklädnad. Hon måste således sjelt skaffa sig ett skydd mot denna ,,Achilleshäl, der annars hennes fiender ej skulle försumma att angripa henne, och uppsöker derföre en spiralformig sväcka, der hon flyttar in och som hon sedan för med sig på sina ströftåg. Allt som hon växer till, blir denna tillfälliga boning för trång, och hon måste tänka på ,flyttning. Har hon funnit någon disponibel lägenhet, undersöker hon den först noga så insom utvändigt om den är fullt lämplig ör hennes behof innan hon tar den i besittning. Uppfyller den hennes anspråk är flyttning från den ena snäckan till den andra i blinken verkställd. Detta ögonblick är likväl, som hr Lennier, aquariets skapare och upprätthållare, i sitt intressanta föredrag derötver yttrade. det mest kritiska i hennes lif. Hennes tarika fiender, humrar, polyper m. fl., som fått väder om saken, omgifva henne nu, och i tio fall at tjugo händer det att affären kostar benne lifvet. Men också är hon sjelf stark anhängare af prin cipen ,ändamålet helgar medlen och tvekar ej alt gå bröstganges tillväga för vinnandet af sitt mål. Trastar hon på sin fard ingen tom snäcka. lämplig ör sitt behof, så angriper hon en bebodd. dödar och nppäter dess invånare och tager sedar buset i besittning. Blir ingen annan råd vänder hon sig mot någon kamrat, hvars boställe behagar henne; men som denna icke godvilligt vill på in på den töreslagna annekteringen blir här formlig batalj af, och det är sådana man som oftas får bevittna i aqvariet. För ötrigt är naturligtvis ingen brist på varierande arter af såväl djur som växter. Att upp rakna dem alla vore svart sagdt omöjligt. LÄton oss taga några på måltå. Har i hörnet till exempe, inklamdt emellan sand och grus, ligger en orörlig massa liknande några utkastade köttslamsor Det är likväl ett lefvande djur, den åtta-armade