Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 2

och sökte förmå underhuset att inveckla landet i ett krig för att understödja Danmark. En hedersvärd lord, som icke längre är medlem af underhuset, lord Salisbury, som genom sin konseqvens var en prydnad här, skulle — om han vore närvarande — öppet medgifva, det han då öuskade framtvinga kriget. Ett af de förnämsta skälen till kriget mellan Danmark och Preussen-Österrike var, att danska regeringen genom sin ambassadör i London blef förledd att tro, att, om det inlät sig i krig, skulle det blifva understödt af det konservativa partiet i underhuset. Jag konstaterar detta som ett taktum, och ingen, som är bekant med denna sak, torde förneka sanningen deraf... Det danska kriget var ett oundgängligt resultat af händelserna; den stora prir cih. hvarom alli vände sig, var Tysklands enhet; den danska frågan var endast ett löjligt föregifvande. Layard slutade med förnyadt beröm af lord Russells förtjenster. En annan medlem af underhuset, Ballie Cochrane, förmenade att Disraeli sagt rena sanningen genom att påstå, att på den tiden, då lord Russell afträdde, var ,,Englands namn föremål för misstroende och misshag öfverallt i Europa. Efter ett häftigt anfall från Gladstones sida — som inblandade den irländska kyrkofrågan i den utrikes politiken och sökte bevisa lord Russells oskuld i afseende på den danska frågan derigenom, att det ju var underhuset sjelft, som efter en längre debatt förklarade sig för hans politik, samt slutligen påstod att det var ,ett fullständigt nonsens att tillskrifva England äran för att hafva förhindrat kriget angående den luxemburgska frågan — tog utrikesministern lord Stanley ordet, som han sjelf yttrade obehagligt berörd af den bittra ton, som den sednaste ärade talaren iufört i diskussionen. Det kunde icke nekas, att utrikespolitiken under ären 1859 — 1866 väsendtligen varit i lord Russells händer. Han sjelf ville afhålla sig från all kritik öfver denna politik, ehuru det visserligen skulle kunna sägas mycket derom, specielt med afseende på den danska och polska frågan; angående Danmark ville han dock medgitva, att lord Russell gjort sitt till för häfdandet af Englands neutralitet. För öfrigt kunde väl knappast ingen regering i Europa hafva förebyggt ett krig mellan Frankrike och Preussen om Luxemburg, i fall icke dessa makter sjelfva sett sig om efter diplomatisk förmedling, enär de kommit i en ställning, från hvilken ingen af dem kunde träda tillbaka. Det var under denna kritiska situation, som England nödtvunget gick in på garantien för ordnandet af förhållandena i Luxemburg. Eftersom Gladstone äfven beskyllat honom (Stanley) för att hatva ändrat ståndpunkt i den orientaliska frågan, så var detta osannt. Regeringen var lika litet nu som törr sinnad att bryta internationella öfderenskommelser af sympati för en eller annan nation eller race. Härmed siutade diskussionen om Englands utrikespolitik. SERBIEN. Enligt ett af oss meddeladt telegram från Belgrad är den förberedande undersökuingen mot sJurst Mikacls mördare och deras medbrottslingar redan slutad; domen skall fällas innan skuptschinan sammanträder. Under ransakningen hade refereuter infannit sig från en mängd frangar, och med den offentlighet, som förhandlingarne i rättegången således hafva, skill frågan om hvilka, som äro medbrottsliga i mordet, blifva så fullständigt uppdagad, som omständigheterna medgifva. En mängd beskyllningar hafva äfven förekommit; bland annat har blifvit påstådt, att man hos en af de anklagade funnit vigtiga papper, hvilka skulle kompromettera ryska regeringen; den engelska -International talar t. o. m. om två egeniga skritvelser från furst GortsckuKoff. I en uti Prag utkommande tidning har furst Peter Karageorgewitsch, en son till furst Alexander, iufört en på franska affattad skrifvelse, daterad Carlsbad den 21 Juni, i hvilken det heter: , Min far, furst Alexander, har i flera år bott i Pesth, men skall till hösten flytta till Wien. Intilldess tillbringar fannljen hela sommaren på Bokzsik, vårt gods i komitatet Arad i Ungern, och från sistlidne 25 Maj har min far ingen enda gång lemnat denna sin vistelseort. Jag sjelf har sedan 1860 bott i Paris och var nu på resa till min familj i Bokzsik samt till några sjuka slägtingar i Carlsbad, till hvilket ställe jag ankom i går på aftonen. Hvad de beskyllningar angår, som man framför mot oss trån Belgrad, kunna vi endast besvara dem med det djupaste förakt. Det har aldrig och skall aldrig blifva bevisadt,