Striden var alltför olika. Surypere ryckte ned ett bolster, kastade monseig. neur i sängen och betäckte honom med det bolster han nedryckt, hvarefter han hoppade upp och ställde sig på knä öfver den eländige. Monseigneur rosslade. — — Bolstret rystades och darrade på ett ohyggligt sätt Surypere stödde sina båda knän mot den punkt, der musulmannens hufvud låg doldt under bolstret. Denna stumma scen fortfor nära fem minuter. Derefter tog Surypere bort bolstret och betraktade Riazis lik. Hopdraget, gult och blodsprängdt tycktes detta vilda ansigte ännu häda. Surypre satte liket i en fåtölj, ordnade sängen någorlunda, drog undan rigeln och ropade på betjenterna. — Er herre, sade han, — har dött under ett anfall af vattuskräck. Derefter aflägsnade sig den hederlige doktorn med sin peruk och sin käpp. Surypere tog en hyrvagn och lät köra sig till Saint-Louis-au-Marais, till sin fyrverkarebutik. Barnen i qvarteret voro förtjusta i den nye innehafvaren af butiken. De sågo genom fönstret svärmarne, solarne och raketerna. Fyrverkaren hade till och med afbränt några svärmare inför dem på sin gård. Det framkallade handklappningar och en allmän belåtenhet. Man sade redan att den nykomne skulle blifva en förträfflig granne och mycket omtyckt på sin gata.