Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 2

lor Sådana beskyllningar. Dagens post. ÖSTERRIKE. Angående konflikten mellan Österrike och påfvestolen skrifver ,,Debatte den 28 Juni: , Rikskanslern Beust skall besvara den påfliga allokutionen med en protest, hvilken skall erinra den påfliga regeringen om de skrankor, som den icke får öfverskrida med afseende på Österrikes inre angelägenheter, utan att utsätta sig för att med energi blifva tillbakavisad. Emellertid har en sådan protest icke ännu blifvit offentliggjord, ja, den officiella . Wiener-Zeitung har hittills icke ens meddelat texten af den påfliga allokutionen, oaktadt denna text läses både på latin och tyska i alla andra tidningar. Denna allokutions innehåll är korrekt återgifvet i det telegram, som vi förut meddelat; det bekräftar sig, att dess språk är ännu mera bestämdt och energiskt, än man efter berättelserna från Rom om samtalen mellan påfven och den österrikiska ambassadören Meysenburg borde hafva väntat. Att den liberala pressen i Wien söker framställa den påfliga skrifvelsen som ett makalöst aktstycke, hvilket i vårt århundrade icke kan annat än väcka löje, är naturligt; men denna press döljer dock icke för sig, att hela det högre presterskapets motstånd mäste bereda regeringen stora svårigheter, allrahelst som man vet, att kejsaren och den kejserliga familjen hafva gjort, hvad i deras makt stod för att förekomma en eklatant brytning med Rom. De klerikala organerna (hvilkas antal icke är obetydligt i de tyska provinserna) aftrycka allokutionens mustigaste ställen med fetstilar; erkebiskoparne och biskoparne utfärda det ena herdabrefvet efter det andra, och de federalistiska tidningarne antyda, att närvarande tillfälle är särdeles gynnsamt för att ,,undanrödja hela doktors-ministeren tillika med den protestantiska rikskanslern. Emellertid skall stormen knappast blifva så farlig, om regeringen blott lemnar den tid att rasa ut. Det hopp, som påfven yttrar med afseende på det ungerska presterskapet, att det skall träda i de vestösterrikiska biskoparnes fotspår, skall helt visst icke gå i fullbordan. Åtminstone yttrar sig ,Pesti Naplit (Deaks organ) med mycken bestämdhet mot denna strids sortplantande till Ungern, enär konkordatet i Stephanskronans länder aldrig haft författningsenlig giltighet, och på sin höjd varit så pass tolereradt, att en del af dess bestämmelser fått häfd i den kyrkliga praxis. ENGLAND. Öfverhuset har i två långa möten den 25 och 26 Juni diskuterat den irländska kyrkofrågan, eller rättare: lagförslaget om det provisoriska upphäfvandet af drottningens patronatsrä tigheter, m. m. Autalet talare, som under debatten uppträdde mot lagen, var mycket stort; , Times kallar dem ,en hel kör af erkebiskopar och lorder. Bland dem, som talade för lagen, bör framhållas lord Curnarvon, hertigen af Somerset, earlen at Cork och lord Ikomilly; de mest framstående talarne af det ministeriella partiet voro lord Derby och hertigen af Marlborough. ,Times för d. 27 Juni är böjd att antaga, att lagen skall blitva förkastad i öfverhuset, men påminner lorderna och erkebiskoparne om, att detta endast kan hafva till följd, att den nästa år skall framkomma 1 en långt radikalare form. Af lord Derbys tal anföra vi här slutet: Det begäres nu af oss, att vi skola göra våld på de grundsatser, som äro mest dyrbara; att vi skola gifva vårt samtycke till det, som efter vår åsigt måste skada den protestantiska religionen — en religion, som vi äro beslutna att upprätthålla; att vi skola samtycka till, hvad vi måste anse som kränkning af eganderätten, och som skall finna samma tillämpning på hvarje annan eganderätt. De grundsatser, som tillämpas på Irland, skola äfven utsträcka sin verkan till England och framkalla oreda och split i en fråga, som mest af alla är egnad att fortplanta hat och förbittring. Man säger till mig, att mitt sätt att gå till väga icke är populärt. Jag vill icke låtsas, som vore jag helt och hållet likgiltig för mina landsmäns mening, men jag har aldrig tiggt om folkgunst för dess egen skull. Så länge jag är medlem af detta bus, skall jag — utan att fråga efter hvem jag behagar eller misshagar — uttala min ärliga öfvertygelse. Jag tviflar icke på, att de andra medlemmarne af detta hus skola alla låta Jeda sig af samma känsla och rösta för, hvad som är riktigt i princip och klokt i utförande, utan afseende AAA (dAeA AA ————