Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 1

— Hon måste likväl gifta sig med Raoul de Villepont, sade Jean. -— Men huru bortgifta en vansinnig? — Det är mindre svårt än ni tror, sade en röst. Jean vände sig om och varseblef chevalier de Pulnitz. — Hur skall det gå till? frågade Jean, — ty min systers barn måste få ett namn. — Min Gud, sade chevalieren, — jag kan hålla denna unga flicka under inflytelsen af den magnetiska sömnen i tre eller fyra timmar utan någon fara. — Nå väl? — Under dessa timmar skall hon handla och tala som jag vill, Jean steg upp. — Det är verkligen möjligt, utropade han. — Herr chevalier, jag skall använda detta medel, emedan ni täcks förunna mig er medverkan. Allt blef genast öfverenskommet. Efter frukosten anlände en landå för att hemta Blanche och Trelauney till slottet. Raoul de Villepont kom emot dem. I stället för det nedbrända slottet, höjde sig en elegant byggnad, hvilken förenade fyra paviljonger. Hvarje spår efter branden hade försvunnit. — Apropos, sade Trelauney till Raoul, — ni gifter er om fjorton dagar. Och han förklarade för Raoul det medel chevalier de Pulnitz hade föreslagit. — Ni blir gift, tillade Jean, — utan att er hustru tillhör er, men ert barn skall åtminstone blifva legitimeradt. Sedan lysningen egt rum, påskyndade man detta egendomliga giftermål.