Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 1

—h— Ä— — kan uppvisas utan på denna plats. Ösver två tusen olika sorter förevisades. Attde voro fullkomliga behöfver jag ej säga, men mängden af besökande stannade ofrivilligt tramför en som kallades ,, Marshall Niell, ty något sådant kan man ej tänka sig hvad färgprakt och vällukt beträffar. Egaren, Mr Paul, en god van till mig; har alltid tagit första priserna både i Eugland och Frankrike för synnerligen rosor, och har erbjudit mig afläggare, skott och plantor för dom; som äro intresserade af sådant. Han är affärsman, men på samma gång en ,,real englishman och , gents leman. Jag behöfver ej tala om hans affärsverksamhet mera än berätta, att han endast på en af sina egendomar har öfver två millioner Rhododendron, hvilka årligen säljas. Dessutom uppdrifvas många millioner andra blommor och säljas. Men jag kommer från ämnet, Jag skulle berätta om väder och dertillhörande, nämligen det mera praktiska och faktiska. Den törra väderleken under nu snart två månader har böjt axen på många sädesstrån, men i allmänhet anses grödan blifva tung och gifvande. Hö och halm synes det blifva skralt med, och det få de , fyrbenade lida utaf, men kanske våra exportörer af slagtdjur jubla deröfver. Huru det än går stämmer det dock in hvad den aktade vännen alderman Mechi förespådde, nämligen en torr sommar, ty vatten saknas nästan öfverallt. Ni har redan lärt känna denne man, som är både bildad, oegennyttig och stor landtbrukare, långt före sin tid. Han bor på , Triptree Hall; såsom många af våra bildadeäkerbrukare känna, och han har uppoffrat både tid och förmögenhet på försök och praktisk användbarhet af många ting. På en dag subskriberades 20,060 Å såsom present till honom, då det blef bekant att han förlorat denna summa genom ett fallissement 1866 af en bank, hvarest han insatt sitt kapital. För en del år sedan skrattade man ät honom, för det att han tänkte; nu högaktar man honom för bans nit och insigter. Lemnande åkerbruk och allt sådant, som kanske ej kan intressera edra läsare, vill jag nämna att vi i förrgår hade en stor tillställning i Windsor. Hennes Maj:thadenemligen tillkännagifvit sin önskan att hålla en revy der med skarpskyttarne. Arbetsdag var det, men några dagar förut hade lord Elcho, en varm vän af iden, bedt i ,Times om fridag för engagerade personer, och så infunno sig öfver 27,000 man, artilleri, kavalleri, ingeniörer och infanteri, naturligtvis mest af de sednare, dock voro 24 kanoner der, och de gjorde väsen af sig som sig bör. Icke hundratusen utan några till voro närvarande, tvåbenta naturligtvis, och noblessen ,in plenti. Hett som uti ,,you know, men ett litet duggregn, och de outtröttliga vattnarne ställde om att både luften var afkyld och vägen smutsig. Festen, såsom jag med många kallar den, var i allo lyckad, ty här, i likhet med annorstädes, gör man allt att lifva de unga att deltaga i skarpskytterörelsen. Med ledsnad har jag sett, att flera kårer i Sverge hafva blifvit upplösta, emedan intresset slappats. Här ej så, ty regeringen och den allmänna andan understödja på allt sätt att unga karlar deltaga deruti. En revy hafva vi ju alla sett, men England kan dock åstadkomma litet mera. Tänk en samling af några hundra tusen personer, kastade till en plats på några timmar genom privata jernbansföretag. Visserligen förtjena de och arbeta derför, men icke destomindre måste man beundra anordningen, och i försvarsväg kan regeringen lita på att på bestämd tid kasta en armå till en utsedd, svag punkt. I olikhet med förhållandet hos oss hafva alla de särskilta skarpskytteafdelningarne mycket olika uniformer, och vid defilering såsom nu var det ganska vackert att se dessa olikheter. Royal and Honourable Artillery väckte mesta uppseendet, isynnerhet derigenom att prinsen af Wales, som är heders-öfverste, vari spetsen, likasom prinsen af Teck, hvilken är gift med prinsessan af Cambridge, kusin till drottningen, är chef för en infanterikår. Allt gick väl för sig; vädret var drottningens