Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1868, sida 2

kandet af ,, Skogsvårdsfonden, som visat sig så välgörande till att uppfriska nitet, der detta eljest varit så lagom verksamt; då lagar man rafflande saker i ordning att bjuda på och de skola ej tryta så länge fonden har utvägar att kontant belöna dem, som åtagit sig att hålla tummen på ögat på de så ofta omskrifna enskilda intressena. Denna skogsvårdsfond, hvars grundläggande så pompöst annonserades, omfattades ej med den begärlighet man påräknat, och sedan en belöning utgifvits, återstår obetydligt qvar, men ifall det slagit till spanns med inskramlingen, hade meningen varit att utgifva ett par serier af premieobligationer, att användas till uppeggandat af domnadt tjenstenit. Det är en gammal klagan, åtminstone några år gammal, af folk som hafva i sin hand goda inteckningar, att dessa värdepapper blott med största svårighet mottagas till belåning i våra banker. På sednaste tiden har denna klagan blifvit alltmera högljudd, och man har sökt påfinna ett sätt hvarigenom åt inteckningar skulle beredas inträde i bankerna. Några företagsamma män här ha utarbetat en plan till åstadkommandet af en förening i det nämnda syftemålet; deras plan har vunnit sakkunniga mäns bifall. Snart torde förslaget blifva offentliggjordt, åtminstone har man icke öfvergifvit planen att här upprätta en . Gararanti-intecknings-förening, såsom institutionen skulle komma att kallas. Såsom bekant har mani England och Tyskland föreningar för ifrågavarande ändamål; der ha de visat sig vara af stor nytta, och det skulle vara efter mönstret at dessa naturligtvis med fästadt afseende på våra törhållanden, som denna institution skulle komma till stånd. Grundfonden säges skola blifva 1 million rdr rmt. Man kan ej annat än med glädje helsa ett så nyttigt företag och önska det lycka. En mängd ,för saken intresserade personer voro i Fredags afton bjudna af nitroglycerin-aktiebolaget att vid Hufvudsta, ett stycke från Stockholm, åse experimenter med dynamit. Sådana experimenter ha anställts förut, och man vet att dynamit ej är att leka med, lika litet som nitroglycerin. Jag var ej bland dem på den af bolaget förhyrda ångbåten och såg ej experimenterna, men kan ej undgå att lägga märke till hur man nu söker framställa dynamit som det oskyldigaste ämne i verlden, af ej större effekt under vanliga förhållanden än en pris grofsikt — prosit! men kommer ,stöt med, då blir — ex plosion! det var så med nitroglycerin också, den var ej farlig den heller, men kom ,slag med, då blef det annat alt. Dock, det kan ej nekas, att döma af de gjorda experimenterna, att dynamiten eger många och stora företräden framför nitroglycerinen, och det är nu godt och väl, men flera experimenter bör den underkastas, så kanske man får reda på någon svag sida hos den, hvilken möjligen kunde föranleda en ny, sorglig katastrof. I alla händelser bör fabriken för så farliga saker flyttas längre bort från Stockholm, icke som jag skulle hysa fruktan för att en liten bergsrygg en vacker dag kommer i flygande och afpassar farten så precis, at: den faller tvärtigenom alla våningarna i Stockholms slott, men vi ha tillräcklig praktisk erfarenhet af hvad detta sprängämne kan åstadkomma, handteradt uf vårdslösa arbetare, och för sådana kan ju bolaget aldrig vara säkert. Egentligen borde jag ha något att berätta om enkefurstinnan af Neu-Wied och hennes dotter, hvilka kommo hit i går afton och foro ut till Ulriksdal, men jag må erkänna att jag på attonen hade ett större mål i sigte: drottningen öfver alla jättinnor, som ger audiens för 50 öre på första plats, 25 på andra -jag nöjde mig med andra, ty jättinnor böra kunna ses på långt håll. Brrr! mitt herrskap, jag ängrar 25-öringen, aldrig såg jag värre syn; det var en elefant här för ett par tre år sedan, den såg riktigt treflig ut i jemförelse med denna kolossala bretagnesiska bondpiga. Nej, med större nöje ger man ett par ören åt det barndiminutiv, som kallar sig den åttaårige ynglingen Nilsson, och som om aftnarna producerar sig i Strömparterren på sin moders arm; han ser för lustig ut, den ynglingen Nilsson, och liknar frappant en någorlunda försigkommen skatunge. Herren vete hvad jätten Emanuels impressario tänker på, som ej skyndar hit just nu: konungen öfver alla jättar och drottningen öfver alla jättinnor — inträdespriset behölde ej stegras för det, tilloppet af nyfikne skulle mer än fördubblas. Affischer på alla husknutar underrätta fr oo