Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1868, sida 2

tagarne voro samlade, och sekundanterna gingo några steg f amåt för att utvälja en lämplig plats. I den andra alln funno de ett ställe, som erbjöd alla fördelar. Dessa herrar märkte ej, att en död hund låg i gräset, något afsides. Man mätte värjorna. Hvar och en af motståndarne emottog sin. Medan man drog lott om platserna, gick Trelauney några ste; framåt med likg ltig min. Han stannade framför den stelnade hunden, förde sin värjspets in mellan det döda djurets tänder och sta k det i tungan, gommen och läpparne. — Tagen plats, mina herrar, sade en af sekundanterna. — En garde! Värjorna vidrörde hvarandra. — Framåt! Monsigneur gjorde ett par snabba degagter omkring sin motståndares värja och försökte en fint. Men genom en kraftfull croisså tvang Trelauney musulmannen att åter falla i garde. Monsigneur skar tänderna; han var förfärlig att se. Han sökte förgäfves att träffa sin mottåndares bröst. Trelauneys klinga fanns alltid på den punkt hon borde skydda; hans värja tycktes mångdubblas, denna fina, nästan omärkliga klinga var i hans skickliga hand lika så god som en sköld. Slutligen tycktes Trelauney fatta sitt beslut; han föll ut i sekund och lemnade sitt bröst nästan blottadt. Monseigneur föll genast ut, men med en oemotståndlig bris kastade Trelauney hans