Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1868, sida 1

— Jag förstår. — Du låter föra allt detta till din butik, derefter skall du låta dina arbetare köpa dig sju å åtta krutfjerdingar. Suryperes ögon blixtrade af en plötslig glans. — Ja, herre! utropade han, — och jag skall underminera källaren, jag skall flyga i luften med alla dessa odjur, så att jag, om de händelsevis hafva en själ, skall kunna säga till Cecile, då jag kommer till den andra verlden: Se här, min dotter, jag medför dem till dig. Trelauney tryckte ånyo Surypöres hand. — Ännu tolf dagar att lefva! utropade den sistnämnde, — hvad det är längt! — Hoppet om döden skall uppehålla dig. — Ja, herre, ni har rätt. O, dö! Hvilken fröjd att åter träffa Cecile, — eller förintas som hon; — ej hafva något annat öde, det är allt hvad jag önskar. — Aftorka dina tårar, stackars martyr, sade Trelauney, — och gå, — dagen är nära. Surypere aflägsnade sig för att utföra Trelauneys befallningar. I detta ögonblick hördes starka rop från gatan. — Döda honom! Döda honom! ropade man. Och ett sorl af röster, en blandning af yrede och fruktan, hördes ända iu i rummet. Trelauney ringde. — Hvad är detta? frågade han den inträdande betjenten. — Mylord, det är en galen hund, som har passerat Boulogne och Saint-Cloud, och som man har förföljt ända hit.