Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1868, sida 2

winnor och några få arbetare i bluser, nde infunnit sig. Det rådde en exemplack orduing. Horn — den bekaute förtaren i statsekonomi — höll ett tal ,,om cooperationer, hvilka hade sitt ursprungiga hem i Frankrike; han talade om Schulze-Dielitscks verksamhet samt om de engelska och italienska kooperativa sällskaperna. Församlingen beslöt med alla röster mot 2 att upprätta en skola, der kooperationens principer skulle läras. Prins Napoleon lärer gifvit grefve Plafen (exkonungens af Hannover s. k. minister) ett högligen sibylliniskt svar, da denne i exkonung Georgs närvaro framställde frågan, huruvida han trodde, ,att Preussens öfvermakt skulle ännu länge fortsara. ,Det tror jag icke — lärer prinsen svarat — ty jag förmodar att i dag eller morgon skall hela Tyskland träda så väl i Preussens, som i de sjelfständiga midtelstaternas ställe. ENGLAND. Det tal, i hvilket Disraeli den 17 dennes — vid den festmåltid, som The merchant taylors company gaf till det konservativa partiets ära — framhöll den nuvarande toryministerens förtjenster om Englands utrikespolitik, har, som man kunde förutse, väckt ond blod hos whigpartiets medlemmar och lord Russells vänner. Det är sannt nog, att sjelfva den liberala engelska pressen ofta anfallit lord Russells styrelse af de utländska angelägenheterna såsom principlös och ogynnsam för landets anseerde i utlandet, men detta har icke hindrat att nu taga honom i försvar mot Disraelis anfall. Äfven i underhuset har det den 25 dennes kommit till en skarp drabbning mellan vhigpartiet och ministeren, med anledning af Disraelis yttranden. En medlem af underhuset, Duff, begärde upplysningar angående detta tal. Disraeli, Cochrane och Stanley förklarade, att tadlet icke var riktadt mot lord Clarendon (utrikesminister från den 3 November 1865, då lord Russell, tillfölje af Palmerstons död, blef förste skattkammarlord), utan motlord Russell. Layard, f. d. understatssekreterare under Russell, försvarade denne. I debatten deltog äfven Gladstone, som yttrade sig med skärpa emot Disraelis sjelfberöm. RYSSLAND. Från polska gränsen skrifves den 20 dennes till ,,Augsb. allg. Z2eit.: , Ryske kejsaren och kejsarinnan, som skola hedra den stora militärmanövern vid Warschau med sin närvaro, skola icke bo på slottet Lazienki, utan på det längre från Warschau liggande slottet Skirnienice, som i största hast sättes i stånd och förses med träbaracker till den vakthafvande militären. Valet af detta utantör Warschau liggande slott till residens uttydes af några som ett tecken till fortfarande kejserlig onåd mot Warschau, likväl blott af dem, som ej känna kejsarens försonliga natur. De ryssar, som förstå att bedöma kejsarens goda egenskaper, eftersträfva att i flera riktningar bana väg för en försoning med Polen, och i detta syfte lärer äfven under grefve Bergs medverkan en skytteklubb vara bildad, i hvilken flera polacker af gammal adel inträdt, och som den 15 dennes öppnades af grefve Berg sjelf med ett tal i försonlig anda. Det försäkras äfven, att kejsaren tillkännagifvit sitt ogillande öfver den mängd afsked, som lemnats åt polska embetsmän, för såvidt dessa ej gjort sig skyldiga till något straffvärdt förhållande, samt befallt, att dessa embetsmän -3,000 till antalet — som till största delen lefva i stor nöd, skola understödjas af statsmedel. Den från detta års början i Ryssland gällande strafflagen skall redan i denna månad träda i kraft för Polen. Alla förbrytelser mot regeringsmakten straffas enligt denna lag mycket hårdt, t. ex. uppstudsighet med intill 10 års fängelse; författande eller spridning af plakater och skrifter af högförrädiskt innehåll med förvisning till Siberien från 10 till 30 år och på lifstid, i fall det deraf skulle uppstå skadliga följder för regeringen eller dess organer. SPANIEN. Den väntade uppresningen i detta land lärer, enligt en korrespondens från Paris till ,, Köln. 2eit., utgå från den del af progressistpartiet, som står närmast Unione liberale, hvars chef ODonnell en gång var. Rörelsen har egentligen icke något antidynastiskt ändamål; men man vill tvinga drottning Isabella att nedlägga regeringen till förmån för sin äldste son, hertigen af Asturien, samt att erkänna ett regentskap under hertigen af Montpensier. General Prim misstänkes för egennyttiga afsigter, och det egentliga demokratiska partiet håller sig derföre utom agitationerna. Chefen för det sistnämnda partiet, Castelar, har begifvit sig till London för att icke komma i den förlägenheten att behöfva öppet uttala sig mot Prim. Deremot intager f. d. ministerpresidenten Olozaga en mindre neutral ställning gentemot aktionspartiet. Om agitationen kommer till utbrott, lärer den — efter allt, hvad man derom hör i spanska kretsar — knappast komma att lyckas. AMERIKA. DS 3