Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 3

Dålig vara bör icke sändas; den skämmer Priset å svenska tillverkningen och kan troligen säljas fördelaktigare inom landet. — — — Blandade ämnen. Fattig vetenskapsman. Faraday, den för icke längesedan aflidne engelske fysikern, berättade en gång en vän, att han vid en viss tidpunkt af sin etnad var nödsakad att gå till råds med sig sjelf och fatta ett afgörande beslut om, huruvida han skulle göra rikedomen eller vetenskapen till mål för sitt lifs sträfvan. Han stod såsom Herkules vid skiljovägen. Han kunde icke tjena två herrar; han var således nödsakad att välja mellan dem. Efter upptäckten af elektro-magnetismen var hans rykte i utlandet så stort, att handelscrlden knappast skulle hafva ansett någon uppoffring för hög, för att örsakra sig om en sådan mans bistånd. Till och med innan han blef så ryktbar, hade han gjort små ,.protessional businesssåsom han brukade kalla dylikt. Hans vän, hr Richard Philipps, hade t. ex. förmått honom tatt åtaga sig en serie analyser, hvilka år 1830 gåfvo honom en tillökning i hans inkomster af öfver 1,000 pund, och 1831 ännu mera. Han behöfde endast sagt ett enda ord 1832, så hade han kunnat tillförsäkra sig en inkomst af 5,000 pund. Och detta är helt säkert mindre, än hvad han med lätthet skulle hafva förtjent under de sista trettio åren af sin lefnad. Men i stället härför minskades hans inkomster år 1832 till 155 pund 9 shilling, enligt hvad hans etterlemnade räkenskaper utvisa. Från den tiden voro inkomsterna, med obetydliga förändringar, stadda i ständigt nedgående ända till 1838, då de bletvo lika med noll. Från 1839 till 1845 öfverstego de aldrig 22 pund (med undantag af ett år), men de voro oftast mycket lägre. Nyssnimnde år var det då han och hr Charles Lyell af engelska regeringen bade fått i uppdrag att utgifva en berättelse om explosionen i kalkgrufvorna vid Hasvelt; detta år förtjenade han 112 pund. Från 1845 till hans dödsdag voro hans inkomster lika med noll. Då man tager i betraktande huru många år han lefde, ställer saken sig så, att bokbindaregesällen Farady, hvars fader var grofsmed, hade att välja mellan en förmögenhet på 150,000 pund sterling å ena sidan och sin fattiga vetenskap å den andra. Han valde den sednare och dog som en fattig man. Men han vann den äran, att under en tid af 40 år häfda Englands vetenskapliga namn bland nationerna. En furste efter serbiernas sinne. Carl v. Thaler offentliggör i N. Fr. Pr. en intressant uppsats öfver sitt vista de i Belgrad, kort före furstens mord. Han säger bl. a.: I fotografernas skyltskåp såg jag öfverallt furst Mikaels porträtt. Man sade mig att han var mycket omtyckt, ingen anade hans blodiga slut. Bredvid honom bänga porträtter af den sköna furstinnan Julie och den knappast mindre sköna Kathinka Konstantinovich, som för honom var mera än kusin. Hans förhållande till Kathinka har man icke förlåtit honom, lika litet som hans vesteuropeiska bildning. Den! gamle Milosch var dock en helt annan karl! sade tolket med strålande ögon. Han fick en gång höra, att en prest icke ville begrafva en tattig hustru derför att familjen icke kunde betala afgifterna. Furst Milosch gick bort och öfvertygade sig om förhållandet, lät hemta presten och följde med liket. Anland till kyrkogården. befallde han dödgräfvaren att grätva två grafvar, och då hustruns kropp var jordad, kastade han med högst egen hand presten i den andra grafven, som genast igenskottades öfver den lefvande. Så regerade Milosch; han var rätte mannen för Serbien och folket afgudar hans minne. I I Biskopars inkomster. Enligt statistiska uppgifter hatva de 20 biskopar, hvilka i Irland afgått med döden sedan 1822, lemnat denna verlden i ganska goda omständigheter. Deras tillgångar uppgingo, enligt bouppteckning, i medeltal till öfver 10,000 pd st. — den rikaste efterlemnar 50.000 pd st. och den fattigaste 14,000 på st. Härvid är att märka, att i dessa siffror ej är inbegripet värdet af den landtegendom, som någon af dem möjligen kan hafva egt, eller penningar som i lifstiden blitvit afsatte för mindre förmögne slägtingar, eller som han på annat sätt kan hafva undandragit offentlig kontroll för att undgå testanentsskatten, eller för att hans rikedom icke skulle e alltför stor ut för en sjalaherde. Sångarinne-honorarier. Den i London utkommande musiktidningen Orchestra hänleder i mn längre artikel sina läsares uppmärksamhet på le oerhörda löner och houorarier, som isynnerhet mder innevarande saison tillfallit sångarinnorna d de båda italienska operorna i London. Patti; ick således för föredragandet af 2:ne arier på ilbarmoniska sällskapets nyligen hållna konsert tt honorarlum af 200 H. ristina Nilsson, som nedverkade vid generalprofvet på den Händelska nus kfesten och på aftonen sjöng ett nummer i, u enskild krets i Belgrave Square, hade för dessa åda prestationer en inkomst at 300 eller omcring 5,400 rdr rmt. Vantro. Under det på de flesta orter folkuppysningen gjort stora framsteg, skrifves från! Malmö, finnas andra, der förra århundradets baruri ännu till en stor del qvarstår. Man bart. ex. vå sednaste tiden sett prof på den mest hedniska ndskepelse och den dummaste vantro, t. o. m. i ärt välsignade Skåne. Såsom ett ytterligare xempel på en sådan grof vantromå nämnas, att id tinget i Kjeflinge den 11 d:s förekom ett mål mellan bonden Nils Jeppsson i Höj, kärande, ch Per Persson derstädes, svarande, rörande beyllning för trolldom. Parterna inställde sig, ätöljda af ej mindre än 10 vittnen. Efter stamningens uppläsande, som väckte myeet löje i tingssalen, tilllrågades svaranden, om tan ansåge Nils Jeppsson verkligen besitta trolllomsförmåga, hvilket han medgaf. — Hvad kan han då göra? Å — Jo, han kan sidda i sin stua å se, hvad vi a oss till i vär. — Åro husen så belägna, att fönsterna äro midt mot hvarandra? — Nej bevars, men han kan likaväl se hvad vi a oss till. och så kan han ställa folk. — Hvad menas med att ställa? — Jo, han kan ställa djefla på en och värk. )erpå omnämnde han huru han i många år varit lågad af värk, som grannen ställt på honom. Vittnena intygade enstämmigt, att svaranden vait af den öfvertygelsen, att käranden verkligen tode i förbund med onda makter. Ethnografiskt. På danska fornnordiska mueets vägnar bar undersökning företagits af 2 jattetugor i närheten af Odense. Den ena kammaren ar satt i en lång fyrkant af 8 stora väggstenar ned 2 ötverliggare, i rigtning från NO. till SV. Jen var 16 fot lång, 81, fot bred och 7 till 8 fot ög. På goitvet funnos omkring 13 lik. satta eller agda längsåt sidosteuarna. Biand skeletten lågo å botten en del antiqviteter, neml. ett par vackra lintdolkar. flera tragmenter af slipade flintmejslar, wkring 100 flintkaltvar, en slintyxa, 8 stora bennejslar m. m. En stenbyggd gång af omkring 14 l. försedd med dörrtröskel, en flat sten