Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 2

Göteborg den 26 Juni. Skyddstullsystemet, som för några tiotal af år sedan nästan enväldigt beherrskade hela Europas och Amerikas ekonomiska lagstiftning, kan numera endast med stora, utomordentliga ansträngningar upprätthållas i de få länder, der det ännu har fotfäste. I Norra Amerikas förenta stater hafva politiska och financiella förhällanden gifvit protektionismen ett tillfälligt öfvertag, hvaraf den äfven hänsynslöst vetat begagna sig, men just genom öfverdrifterna i tillämpningen af sina läror och grundsatser har systemet der beredt sitt fall. Folket har fått ögonen öppna för den rätta betydelsen af herrar protektionisters vackra fraser och talesätt och inser nu, att alltsammans är humbug, som går ut på att rikta ett fåtal på det stora tlertalets bekostnad. Endast den omständigheten att det republikanska partiet, i hvars leder protektionisterna med fin beräkning insmugit sig, ännu en tid tills presidentvalet är förbi behöfver dessa allierades understöd, har skyddstullsystemet att tacka för den frist som förunnas det i den stora transatlantiska republiken. Men det är sannolikt blott en , Galgenfrist! Så snart presidentvalet är afgjordt, komma troligen de nationalekonomiska frågorna att tränga alla andra i bakgrunden samt föranleda nya partigrupperingar. En het strid kommer då att utkämpas emellan frihandlare och protektionister, och vi tveka icke att förutsäga segern åt de förra. Faller skyddstullsystemet i Amerika, faller det för att troligen aldrig der resa sig mera igen. Fraukrike, som alltsedan Colberts tid med orubblig konseqvens hyllat skyddstullsystemets grundsatser, har äfven, om ock i början med tvekan, beträdt frihandelus strät. För denna systemförändring har det, såsom bekant, att tacka sin kloke kejsare, som bröt med de sekelsgamla fördomarne och traditionerna samt, genom handelstraktaten med Eugland, inledde en ny epok at Frankrikes sociala och ekonomiska utveckling. När steget togs, gick kejsaren i förväg för allmänna opinionen, som sedermera likväl blifvit försonad dermed, så att numera en återgång knappast är att befara. Det anlopp, som de franska protektionisterna med Thiers i spetsen nyligen gjorde mot srihandeln, mera skadade än gagnade partiets sak. En man, hvilken så har frasen i sin makt som Thiers, kunde icke ens tillvinna de satser han försvarade ett bifall för stunden. Det var endast de gamla utnötta talesätten, utstyrda med oratoriska grannlåter, man fick höra upprepas, och de slå numera icke an. Man kan anse Frankrike vara oåterkalleligen vunnet för frihandeln, fastän det torde dröja någon tid innan alla dess principer derstädes blifva fullt konseqvent tilllämpade. Det är eget att se huru en del