Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 2

Frankrike, införskrifver ett parti bomull från Förenta Staterna och ropar nu: ,,Gyunen den inhemska industrien! Han vänder sig till regeringen med den förklaringen: Jag har grundat denna fabrik och kan icke sälja mitt fabrikat under 2 realer alnen; men der finnes en Belgier, Fransman eller Engländare, hvars fabrikat är bättre än mitt, och ändå kan sälja det för 1 real alnen, och då vårt land besitter så öga patriotism, så köper man af utlänningen och icke at mig, emedan hans tyg är bättre och billigare, och bryr sig icke om mitt, emedan det är simre och dyrare. Detta får icke tålas; det är nödvändigt att athjelpa denna brist på patriotism:. Och huru afbjelper man den? genom en införseltull af 2 realer på hvarje aln, hvaraf följden blir, att hvad som kunde köpas för 1 real, måste betalas med 3 och att allmänheten tvingas köpa det dåliga spanska fabrikatet till ett pris af 3 realer. Detta är hela konsten af protektionen. Staten får imellertid icke göra något sådant, ty det vore en kränkning af konstitutionen, som beskyddar : eganderätten; den man, som af sin egendom gör det bruk som konvenerar honom, utan att kränka moralen och lagarne, får icke beröfvas sin egendom. Det yttersta staten får göra är att pålägga — a en kontribution, men icke några skyddstullar, ty kontributioner finnas för att bestrida statsutgifterna, och skyddstullarne tjena icke till sådant ändaml, utan till varornas prisstegring och att föra pengarne i fabrikanternas fickor. Men — svarar man oss — ändamålsenligheten, den nationella industriens skydd kräfver ett annat förfarande. Viljen J, att vår industri skall gå under, ruineras? Viljen J, att värt land icke förkofras Nå väl, jag skall bevisa, att denna invänning alls icke är träffande, att nationalrikedomen icke ökas ett enda öre genom dessa skyddstullar, att landet är lika rikt dagen före deras införande som sedermera. Låtom oss antaga, att alla genom skyddstull gynnade artiklar utgjorde 1,000 millioner enheter till ett pris af 1 real och en skyddstull af 2 realer. Utan skyddstull skulle de spanska konsumenterne blott betala 1,000 millioner. Om ingenting deraf kommer spanska fabrikanterne till godo, så skola de använda sina kapitaler på annat sätt, och ingen har förlorat något. Men nu pålägges en skatt af 2 realer, och hvad sker? Några fabrikanter skola förtjena dessa 2,000 millioner realer, och konsumenterna hafva så mycket mindre, emedan de måste betala så mycket mer. ljaktlig n har nationalrikedomen icke förökats ett enda öre. Men ännu mera, dessa 2,000 millioner vandra icke i fabrikanternas fickor; en ganska ansenlig andel kommer på lurendrejeriet, denna moraliska kräftskada, som utbreder sig öfverallt, denna oåtkomliga skugga, som på intet vis kan hejdas, till hvars undertryckande kedjor och bajonetter förgäfves användas. Der det enskilta intresset och det allmänna menskliga välbefinnandet komma i strid med den laglikmätiga pligten, dukar den sistnämnda beständigt under. En annan omständighet i vår tulltariff är den, att den består af nära 1,000 artiklar, som 1863 lemnade en tullinkomst af 241 millioner realer. Deraf inbringade 37 artiklar (märk det väl!) 206 millioner och de andra (cirka 850) blott 35 mill. Detta är icke blott fallet i Spanien utan öfverallt. Man bar öfverallt beräknat, att tiondedelen af de tullpligtiga artiklarne vanligen lemnar 80 å 90 92, af totalinkomsten. Men huru många trakasserier, obeqvämligheter, omkostnader, förluster föranleder icke tullen å dessa 800 artiklar, hvaraf många under hela året icke inbringa mera än 10-, 12eller 16,000 realer! Vår tulltariff har icke sin motsvarighet i hela Europa. Det finnes i vår verldsdel ett stort antal modeller till tulltariffer. Det finnes tariffer som jag kallar demokratiska, t. ex. i Schweiz och Förenta Staterna, hvilka innefatta alla slags artiklar, hvilka klassificeras i sex eller sju kategorier, hvardera till en tullsats. I Förenta Staterna är tullen ganska hög och har, tillfölje af kriget, ytterligare förhöjts; man bebandlar der den ekonomiska frågan som hög politik och skadar staten i hög grad, ja så mycket, att om ingen ändring sker, oundviklig ruin inträffar. En annan slags tulltariff: ett vetenskapligt system, en vetenskaplig delning efter mineralier, vegetabilier, färdiga fabrikater, icke färdiga sabrikater 0o. s. v. Slutligen vill jag omnämna den engelska tariffen, som enligt min åsigt är den bästa, emedan han är den mest praktiska och enklaste samt innehåller endast 10 artiklar. I praktiska lösningar står England främst. Dess tulltaxa innehöll öfver 1. O00 artiklar, som reducerades till 10, hvilka inbringa mera än de 1,0v0. Hvilka ofantliga tördelar har icke denna reduktion tillskyndat handeln! Vi deremot äro belastade med taxor och reglementen så det förslår, men det är ändå icke allt; tillämpningen med sina många svårigheter och allt sitt obehag, som icke står till att beskritva, är det värsta. På det senaten må kunna bilda sig något så när en id om resultatet af jemtörelsen emellan begge systemerna, har jag medfört dessa böcker. Den ena innehåller tullreglementet, den andra tulltaxan. Deremot bära engelska köpmännen, liksom jag nu. denna lilla bok i västfickan, hvilken innehåiler både tulltaxa och tullreglemente, med ett ord allt hvad de behö va till rättesnöre. Hos oss behöfves en advokat, för att vägleda oss i denna labyrint af formaliteter, om vi vilja undvika böter och villervalla. Det är visst beklagansvärdt att vid dessa höga tullar, dessa formaliteter och trakasserier, smuggleriet blomstrar så som hos oss; icke i något land är det bättre organiseradt än hos oss; det ar hos oss bättre organiseradt än statsfinanserna. Någon af Eder, miva herrar senatorer, behöfver blott beteckna en vara som han önskar erhålla, och jag skulle kunna uppgifva för honom ett ställe, dit han bar att skicka sin reqvisition, och inom en viss td blir honom den betecknade varan tillställd. Det passerar ännu märkligare saker. En af mina vänner införskref från utlandet några speglar och ornamenter för sitt hus, men trakasserierna voro så stora och den fordrade tullen så hög, att han icke ville emottaga dem och uppdrog åt kaptenen på fartyget att åter taga dem med sig tillbaka; men denne svarade honom: ,Förtreta er icke, jag bringar er sakerna inom kort, och ni skall ingenting betala. Det är omöjligt att undertrycka smuggleriet Om lagarne äro aldrig så barbariska, gitves det alltid folk, som våga öfverträda dem. Det finnes väl folk, som förtulla ett par handskar med en real; men i allmänhet söker man undvika tullen,