Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 2

förändringar, som arkitekturen sedermera ej besparat detsamma. Bankiren led under denna sin Golgathafärd, och Csarine tycktes vilja göra den evig. — Stanna! ropade bankiren med en af sinnesrörelsen halfqväfd röst. — Stanna, kusk! Den tilltalade begärde ej bättre än att foga sig efter denna sina kunders önskan. Han drog åt sig tömmarne, och Csarine gjorde ej den minsta invändning. Man steg ur och gick fram till hörnet af rue des Deux-Moulins, som endast låg några hundra steg derifrån. Vid detta ställe hade monseigneur stämt: möte med vaktaren. Det var hospitalbetjeningens älsklingskrog, och den låg tillräckligt aflägsen för att vara skyddad mot tjenstemännens vaksamma nit. De arbetare, som användes vid hospitalets reparation, intogo vanligtvis äfven der sina måltider. Ni anar att der var en liflig trafik! Poeten har besjungit den: Krogen, som sjunger i hörnet af torget. Den, dit vi föra läsaren, öfverträffade poetens bild, — den tjöt. Monseigneur hviskade ett par ord till rden, som gjorde en åtbörd af igenkännande. — Jag står bums till er tjenst, mina herrar. Mannen ifråga har tagit kabinettet N:o 8, och han väntar er. Jag skall följa er dit. Han uttalade med en viss stolthet: Kahinettet N:o 8. Derefter fördelade han opartiskt en litre vin i sex glas, som sex arbetare väntade, och ställde sig till de n) komnas förfogande. — Var god och följ mig, mina damer