DE TJUGOEN.: ä) Pariserskildringar af Scholl. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) TREDJE DELEN. — Denna klättring öfver muren inger mig fruktan! — en ensam qvinna på en repstege, — ett fall, en svindel. — Åh, denne Trelauney, ve honom, om han en gång råkar i mitt våld! — Låt oss lemna Trelauney för ögonblicket och bege oss till Marianne de Fer. — Ja, det är en fyndig qvinna, som inger mig mycket förtroende. — En demon skapad af eld och is. Hon har berättat mig att ni bar ,,törpojkat henne mycket i Brissel. Vi skola låta henne fortsätta sina karlroller, emedan hon spelar dem till vår belåtenhet. — Ah, hon är en hel liten karl! — Låt oss då ej förlora tiden. Till Marianne! — Ja, till Marianne! Marianne de Fer bebodde en bottenvåning vid rue Lord-Byron vid ChampsElyses. Hon dyrkade denne eldige, ojemförlige skald, och gatans namn hade förledt henne. Dessutom behöfde denna verksamma, mångsidiga och häftiga natur äfven dagar af frid samt ett qvarter, der luften spelar fritt. Marianne kände sin helsolära! Ett vetenskapligt arbete förskräckte henne ej. ) Be K-T. N:o 143.