Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1868, sida 3

DaLTIICLU-. Ekonomiskt. Bränvinstillverkning af hvitbetor. Utur en uppsats i Aftonbladet om ,,Bränvinstillverkningens framtid, som synes oss vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet, återgilfva vi följande: Nästan samtidigt med bekantgörandet af hr Stenbergs intressanta uppfinning (att tillverka bränvin at renlat), utfärdade en driftig affärsman i hufvudstaden, grosshandlaren L. O. Smith, ett tryckt cirkulär, hvaruti han fästade landtmännens uppmärksamhet på fördelarne af att odla sockerbetor för bränvinstillverkning. För att befordra odlingen af denna växt har han förbundit sig att uppköpa de sockerbetor, som i höst levereras dels i hutvudstaden, der han skall anlägga ett bränneri, och . dels på hans egendom Skälby i Upsala län, der likaledes bränvin af sockerbetor kommer att tillverkas. Till följd af hr Smiths uppmaningar ha redan i år 400 tunnland blifvit besådda med sockerbetor. Hr Smith, som lifligt intresserar sig för denna nya industrigren, har hvarken sparat sig möda eller utgifter för att göra sig fullt hemmastadd med och befordra kännedomen om densamma. Han har satt sig i beröring med personer i Frankrike, som idka bränvinstillverkning af sockerbetor; han anmodade professor A. Muller, som förliden höst på permission vistades i Tyskland, att i vinter besöka Frankrike för att der studera oftanämnda industrigren, och han anmodade professor Arrhenius att utgifva en anvisning om sockerbetsodlingen, af hvilken skrift hr Smith gratis utdelat ett stort antal exemplar vidt omkring i landet. I Frankrike tillverkas årligen omkring 150 millioner kannor bränvin ensamt af sockerbetor, och emedan denna tillverkning visat sig vida fördelaktigare än den af spanmål och potates, så har nästan all bränvinstillverkning af dessa produkter der upphört. Hvarje landtman skall lätt inse att sockerbetsodling kan blifva lönande, såvida naturligtvis dertill anvandes passande jord och i afseende på sjelfva skötseln erforderlig omsorg. Man skall sannolikt invända: just den omsorgsfulla skötsel, som sockerbetorna fordra, om de skola gifva god skörd, försvårar odlingen, och vidare, att om potäter odlas i lika bördig jordmån, så gifva de med mindre arbete äfven rik skörd. Det erkännes. Men sockerbetorna hafva ett väsentligt företräde framför potaterna. I ju bördigare jordmån dessa odlas; desto mer utsättas de för sådana sjukdomar, hvilka, förr okända, under de sednare 15 å 20 åren utbredt sig och ådragit landtmannen så stora förluster, att potatesodlingen just derför måst inskränkas. Sockerbetorna angripas deremot icke af några sjukdomar, äfven om ; denna växt odlas i den bördigaste jordmån. Under det att sålunda försigtigheten bjuder att för odlingen af potäter mindre bördig jord valjes. så befarar man ingen förlust utan förvissar sig om högre afkastning ju bördigare den jord göres, hvarå sockerbetor skola odlas, och ju högre växtkraft hvari denna jord försattes. ju bättre den skötes, desto rikare grödor fås å den iramgent. Det är också just derför som sockerbetsodlingen, öfverallt ; der den blitvit införd, har utvidgats och i samma mån hastigt höjt jordbruket. Den är arven dertör lsignelsebringande, att den särdeles väl lämpar sig för mindre jordbruk och gitver sysselsättning åt mindre arbetsföra personer. i! Autager man att å ett tunnland jord i vanliga år skördas 50 tunnor potater, som på hösten betalas med 3 rdr pr tunna, så är bruttoinkomsten derför 150 rår. Afdrages härifrån utsädet, som vanligen på våren står högre i pris, och beräknas det förra pr tunnland till 6 tunnor å 4 rdr pr tunna, så gör hehållningen 126 rdr. En god medelskörd af sockerbetor lemnar pr tunnland 250 centner — och skörden kan blifva större ju bör-9 ligare jordmån — om betorna betalas med 80 öre ) pr centner, så blir bruttoinkomsten 200 rdr, hvarj ifrån kostnaden för utsädesiröet, omkring 10 rdr, ör afdragas; behållningen blir då 190 rdr. Sannt! är att betorna fordra dyrare gödning och skätsel än potäterna, men denna kostnad ersättes af den säkrare skörden, och betorna lemna derjemte i den frodiga bladmassan ett godt grönfoder, hvartill slutligen kommer att väl skötta sockerbetor äiro en förträrflig förfrukt för alla andra handtbruksväxter. Enligt vunnen erfarenhet, erhålles af 1 centner sockerbetor 212 å4 3 kannor 50 proc. bränvin. Således, då skörden beräknas till 250 centner pr tunnland, 625 å 750 kannor pr tunnland. ! Beräknar man att potäterna lemna 10 kannor bränvin pr tunna (hvilken afkastning dock gan. ska få bränvinstillverkare torde erhålla) och att 50 tunnor skördas pr tunnland, så produceras af j potatesskörden på samma areal 500 kannor. ; Men härtill kommer att bränvinstillverkningen ö if sockerbetor är vida enklare än af spanmäål och ; potäter. j Rörande förstnämnda tillverkning har hr Smith det förutnämnda cirkuläret meddelat åtskilliga upplysningar jemte en planritning å ett sockerbetsbränneri, hvilken hr S. erhållit af mr Champonnois, hvars metod tillvunnit sig stort förtro-! ende i Frankrike. Den är särdeles enkel. Vil: skola i korthet antyda densamma. Sedan sockerbetorna väl tvättats i en för detta ändamäl kontruerad maskin, sönderskäras de, likaledes på en maskin, i tunna skifvor af en linies tjocklek vid pass. Derefter läggas de i kar, der sockerhalten utdrages medelst den från bränvinsapparaten dit edda varma dranken, till hvilken sättes ett visst wantum utspädd svafvelsyra. Den flytande delen — sockerbetssaften — pumpas derefter direkte i äskaren. Jäsvingen åstadkommes första gång melelst tillsats af bierjäst; men sedan qvarlemnas i warje utjäst kar vid pass en sjerdedel, hvarmed len ditförda nya sockersaften snart bringas i jäsing, hvilken efter 24 timmar är fullbordad, då jelfva bränningsproceduren företages. I Frankike äro brannerierna i oafbruten gång tilldess amnet är konsumeradt. Den enkla proceduren nedför den stora fördelen, att vid ett branneri ned 800 kannor daglig afverkning, erfordras enlast 4 å 5 man, då vid ett lika stort bränneri vär, vid hvilket afverkas säd och potäter, fordras itminstone 12 å 15 man. Det bränvin, som erålles efter sockerbetor, tarfvar endast vanlig kolening för att blifva fritt från bismak. Affallet — den urlakade betmassan — är ett 1 zanska närande födoaåmne, som i Frankrike beta-JI as med samma pris som sockerbetorna, kan för-JI I Å —e——— — — aras i högar eller gropar, betäckta med jord, i lera månader, derunder det antager en lindrig yrlighet. Det är påtagligt att den ifrågavarandel detmassan kan förvaras vida längre i vårt kallal dimat. För kreaturens utfodring under den långa l id af året, som de hos oss hållas på stall, är I I I y 1 yss anförda omständighet af stort värde. Vi illägga, att sockerbetsaffallet såsom kreatursfoler eger större värde än dranken efter säd och otäter. Ä Men skall då bränvinstillverkningen af sist-JI ämnda råämnen blifva undanträngd af den nya f lafvar och af sockerbetor? — torde man fråga. 1 ngen torde tilltro sig att derpå afgifva ett be-År tämdt svar. För vår del tro vi att af alla förutnämnda råmnen kommer bränvin att tillverkas framgent.