Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1868, sida 3

hvardera, knappast en på tusen, som går öfver 100 tunnland. ,Härvarande åkerbruksarbetare. hvilka fört jordbruket till en så hög grad af fulländning, befinna sig dock olyckligtvis ingalunda uti en ställning, motsvarande mängden af de produkter, som genom dem frambringas. Den flandriske jordbruksarbetaren är kanske den alla europeiska arbetare, som arbetar mest och är minst väl född. Den mindre jordbrukaren lefver knappast bättre, och vid närmare skärskådande öfvertygas man lätt. att långt ifrån att han af det åt jordbruket använda kapitalet erhåller de i England såsom nödvändiga ansedda 10 procent, har ban ej 3 procent utöfver dagspenningen för sitt eget arbete. wufverallt i Belgien, der jordens naturliga ofruktbarhet gör hveteodlingen osäker, äter jordbruksbefolkningen icke annat än bröd af råg eller blandsäd, jemte potatis, grönsaker och tjernmjölk, nästan aldrig kött, och ej gång fläsk. Cichorie-kaffe är den vanliga drycken; öl brukas endast om Söndagarne och vid Kerm Arbetarens dagspenning varierar mellan 70 och 90 öre. Hvad som gör att ban kan bestå med en så otillräcklig degspenning är en oupphörlig arbetsamhet af familjens samtliga medlemmar. Oaktadt den knappa födan äro arbetarne på landet, likaväl som de små jordbrukarne, mycket omsorgsfullt klädda på hvilodagarne. Sedan några år tillbaka har deras klädsel till och med antagit ett visst elegant utseende och närmar sig nästan öfverallt den, som begagnas af borgareklassen. Det tilltagande goda priset på tyger och den mer och mer betecknande böjelse, som dri ver de lägre klasserna till att utplåna de kännetecken, som utmärka dem, äro de orsaker, som bidraga ( till denna ndring. Det uppstår ett slags likhet i utseende, och åtminstone i klädseln försvinner den gamla rangskillnaden. Ehuru jordbruksbefolkningens lif är mycket härdt, tyckes ej stadslitvet ha något lockande för dem. Till och med då jorden icke tillhör dem fäster ett starkt band den flandriske jordbrukare: vid den torfva han fuktat med sin svett. Vanan amiljetraditionerna. omöjligheten att egna sig å någon annan industri, landets många behag, som göra djupt intryck på dessa okonstlade sinnen, allt fäster dem vid plogen. Emellertid fortfar ev stegring af arrendena, hvarje gång de hvart nionde år förnyas, orsakande landtmännen oro oeh förbittrande deras ställning. De missiro alla dem som vilja hafva upplysningar om jordbrukets tillstånd; de svara icke på frågorna annat än med lja. De omtala ej den bordighet, som de vetat förskaffa sin jord, eller de skördar, som hon gifver dem, på det man ej skall veta att egendomen, förbättrad genom deras arbete, förmår bära ett högre arrende. 1 Vi afsluta dessa utdrag med önskan att 4 de må kunna fästa mångas uppmärksamhet på det värderika arbete, hvarur des äro hemtade, hvilket innehåller dyrbara lärdomar för oss sjelfva, icke minst i moraliskt hänseende, i det man häraf finner den sanning bekräftad, att det starkaste och mest oförgängliga driftkapitalet ligger inom menniskan sjelf, uti hennes arbetsförmåga, flit, omtanka, sparsamhet och red-: barhet. i EmasveSSEEEREERARERRRR RÅ