IH. M. Konungen företog, såsom är förut berättadt, i Söndags en utfart på sin nya ångbåt Sköldmön, som kl. 1,2 afhemtade honom vid Stocksund. D. N:r berättar härom: Då Waxholms fästning under utresan passerades, gafs derifrån salut. Kl. 1,5 på e. m. anlände Skölamön till Östanå, der en del af eskadern låg och der konungens ankomst helsades med råmanning och salut. Etter ett par timmars uppehåll lemnades Östanå och fortsattes resan till Furusund, dit man ankom efter 3 timmas angenäm färd och der man lade sig stilla öfver natten. På Måndagsmorgonen kl. S ängåde Sköldmön åstad till Siarö, der en af eskadern utförd manöver åsågs, och hvarifrån styrdes kurs på Lindalen, der middag intogs och man hvilade ötver till påföljande Tisdags morgon kl. S, då resan anträddes till Grinda, för att åse en der utförd manöver. Kl. 142 1 e. m. ankom konungen t. Vikingaviken, dit drottningen, prinsessan Lövisa och hertiginnan af Dalarne vantades; de ankom.ao ock kl. 12 3, efter att af prins August hafva blitfvit afhemtade med ångbåt i Waxholm. Sköldmöns besättning hade då tältat vid Vikingaviken, och middag intogs der kl. 3 i det gröna, under allmän glädje och munterhet. Etter intagen middag embarkerades åter på Sköldmön, som afgick till Kodjupet, der en manöver kl. 5 utfördes och åsågs af de kungl. personerna, hvilka för detta ändamål förut hade stigit i land på en holme. Resan fortsattes sedan genom Wakholmssund till Pålsundet, der manövern slutade. Sköldmön med konungen och hans familj samt uppvaktande återvände derefter till Stocksund, dit den ankom kl. 29 på qvällen. En ångslup var der till mötes, för att återföra de kungliga personerna till Ulriksdal. Vädret var under hela resan i allmänhet hvad sjömännen kalla hårdt, men allt aflopp lyckligt, och de i utfarten deltagande tycktes vara särdeles belåtna med densamma. — Enbetsinstallering. Den till president i kommerskollegium af regeringen utnämnde f. d. utrikes-statsministern Månderström började i Onsdags nämnde sin embetsutötning samt mottogs vid sitt inträde, å kollegii vägnar, med ett helsningstal af äldste kommersrådet, af Ström. — Frigifren. I Aftonbladet af sistl. Onsdag läses: Sedan Svea hofritt i skrifvelse d. 11 d:s, som sistl. gärdag till öfverståthållareembetets kansli ankommit, förordnat att sergeanten J. A. Wiberg, för det mot honom anhängiga mäl angående brottsligt förhållande under utöfning af tjenst m. m, ej längre må i häkte hållas, utan derur genast lösgifvas, så har öfverståthållareembetet i dag kl. 10 f. m. lösgifvit bemälde Wiberg, som sutit häktad sedan d. 16 Januari innevarande är, då första ransakningen angående underslefvet vid Långholmen förevar i poliskammaren. A.-B. tillägger: Det kan bli intressant att se, hvilken upprättelse man nu vill och kan bereda Wiberg för den långa tid han måst tillbringa uti fängelse. Det är otvifvelaktigt, att habeascorpusrätten i vårt land de facto icke står på synnerligt goda fötter, då en person kan så länge hållas häktad, utan itt bindande anledningar till brottslighet not honom förekommit, och då fråga om nans lösgifvande väckes, den i stället för utt anses vara en sak af vigtig och ögonolickligt trängande natur, af domstol och mdra myndigheter behandlas med den törsta långsamhet och hvarjehanda omvep, hvaribland särskildt må nämnas det, tt ehuru hofrätten redan d. 11 d:s reolverade, att hr Wiberg skulle genast ifvas, har detta icke blifvit verkstäldt örrän i dag, således efter 5 dygns föroDp