mäktigaste bundsförvandt, välförståendes på det intellektuella området, är just protektionistläran; den utgår bestämdt från samma grundsats; reducerad till sitt enklaste uttryck, förfäktar hon regeringens rättighet och pligt att blanda sig i kapitalernas fördelning och användning; hon påstår, att det är regeringens sändning och göromål att sätta sin vilja, som hon anser för den mest upplysta, i stället för individens fria vilja. Öm dessa satser skulle öfvergå till erkända sanningar, förstår jag icke hvad man skulle svara de arbetande klasserna och dem som göra sig till deras målsmän, om de komme och sade till regeringen: Ni anser det vara er rättighet och er pligt att blanda er i kapitalets fördelning och reglera dess verksamhet; hvarför blandar ni er då icke i produktionens andra element, arbetslönen? Hvarför reglerar ni icke arbetslönerna? hvarföre organiserar ni icke arbetet? I sanning tyckes det mig, att om man går in på protektionismen, måste man gå in på största delen af de socialistiska ideerna, om icke på alla ..