Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 3

(Forts ) Stadsfallmä ktiges sammanträde. Herrar Stadsfullmäktige företogo, vid sitt sammanträde i dag, de 3:ne å föredragningslistan uppförda ärendena i den ordning, de å densamma förekommo. 1) På hemställan af hr Berger, som förenade sig i de af de båda reservanterna inom Drätselkammaren uttalade åsigter, beslutade Stadsfullmäktige förklara, att staden ej begagnar sin lösningsrätt till landeriet Qvibergsnäs. — Mot beslutet reserverade sig hr Philipsson, som under diskussionen ytterligare utvecklat de af Drätselkammaren anförda skäl och för sin del ansett, att Stadsfullm:e borde vidhålla det af dem en gång fattade beslut i ärendet. 2) Detta ärende gaf, såsom var att förutse, anledning till en vidlyftig diskussion, hvilken öppnades af Hr Wijk, som till att börja med, uppå förekomna anledningar, vindicerade sin lagliga befogenhet att, ehuru varande medlem i det nybildade Utminuterings-aktiebolaget, deltaga i såväl diskussionen som beslutet öfver ärendet. Detta ärende vore ett af de vigtigaste, som Stadsf:e hittills förehaft. Tal:n vore en varm vän af frihandeln och en fiende till all undantagslagstiftning, men speciellt i afseende på bränvinslagstiftningen måste omdömet härvidlag i Den nu föreslagna åtgärden borde betslig, sedlig och ekonomisk synpunkt. förstnämnda afseendet lärer intet kunna emot densamma invändas, och egde man ett prejudikat i beslutet rörande utskänkningen, genom hvilket de förre innehafvarne af utskänkningsrättigheter drabbades vida svårare än nu skulle bli fallet med innehafvarne af minuthandelsrättigheter. Hvad det sedliga målet, det vigtigaste, anginge, hade detta svårligen kunnat vinnas på det sätt, hvarpå minutbandeln hittills bedrifvits. Ehuru skatten är 25 öre pr kanna, försäljes bränvin dock till ett pris, som i många fall med icke mera än 5 öre öfverstiger det gångbara partipriset, hvilket ej kan bära sig på anvat sätt, än att minuthandlarne sälja minst cttfemdubbelt antal kannor bränvin mot det, för hvilket de erlägga skatt. Enligt talaren tillhandakomna upplysningar, säljas årligen i Göteborg minst 400,000 och högst 800, Oo kannor vin. Vidare hade vid riksdagen förslag blifvit väckt om nedsättande af minimi-försäljningsqvantiteten till 15 kanna. Ifall detta förslag, såsom antagligt är, går igenom, kommer utminuteringen att så mycket närma sig utskänkningen, att den förstnämnda nödvändigt måste underkastas större kontroll. Beträffande den ekonomiska sidan af saken, trodde tal:n ej bestämmandet af 4,000 kannor såsom minimital vara en lagligen berättigad åtgärd. En sådan bestämmelse skulle mycket orättvist drabba sådana personer, som endast utminutera finare spirituosa, men likväl, just för denna försäljning, måste skaffa sig minuteringsrättigheter. Det anbud, som gjorts af 5 firmor härstädes för minuteringsrättigheternas öfvertagande, skulle inbringa staden högst 50,000 rdr, hvaremot det nya aktiebolaget erbjudit såväl samma inkomst, som staden hittills haft på dessa rättigheter, eller 29,000 rdr, som ock hela den uppkommande vinsten. Det ifrågasättes nu, huruvida denna sistnämnda skulle kunna påräknas komma att uppgå till 21,000 rdr. Härvidlag ansåg tal:u allsingen risk förefinnas. Om bolaget erhåller rättigheterna, blir dess första åtgärd att höja bränvinspriset så, att det sättes till minst 25 öre (motsvarande den skatt, som nu erlägges) utöfver partipriset. Med beräkning af, att, såsom förut nämnts, minst 400,000 kannor bränvin årligen utminuteras, skulle bolagets inkomst således bli minst 100,000 rdr, hvaraf en ganska god behållning bör kunna uppstå, helst det är bolagets afsigt att, genom inskränkning i försäljningslokalernas antal, göra omkostnaderna billiga. Tal:n sökte i öfrigt vederlägga flera andra mot det nya aktiebolaget gjorda anmärkningar och slutade med att yrka, det Stadsf:e måtte tillstyrka antagande af det utaf nämnde bolag gjorda anbud. IIr d:r Dickson erkände tacksamt det fullkomligt oegennyttiga i det af Utminuterings-Aktiebolaget gjorda anbud och det uteslutande filantropiska syfte, som legat till grund för detsamma, men kunde likväl ej tillstyrka dess antagande. Tal:n kunde icke inse, huru genom utminuteringens öfverlemnande till ett bolag någon inskränkning i bränvinskonsumtionen skulle åstadkommas. Boa et mäfte, till det af detsamma fixerade priset, a kanna bränvin till enhvar, som begär der utan att kunna kontrollera huruvida missbruk ega rum eller ej. Det enda sättet härför vore, att höja priset så, att egentliga supare ej kunna köpa bränsi Men resultatet härat skulle verkligen, såsom blifvit antydt, kunna bli, att en del af lanåthandeln bortjagas från Göteborg. Den föreslagna åtgärden kunde ej sättas i samma kategori, som den, hvilken vidtagits med utskänkningen, i afseende på hvilken samhället kunde och borde uppträda så som det gjort och hvilket äfven visat sig ha haft välgörande följder. Men en stor skilnad är det med utminuteringen, der fråga endast om den enskilda förbrukningen i hemmen. I öfrigt borde ihågkommas, att om rättigheterna, såsom hittills, bortauktioneras, sker detta endast på ett års tid, hvadan, i händelse vid en kommande riksdag någon ändring sker i bränvinslagstiftningen, äfven Stadsfullm:e kunna fatta beslut om ndring i utminuteringen och ett bolag då kan bilda sig. Under närvarande förhållanden borde emellertid ingen ändring ske den ursprungliga, legitima bestämmelsen, och förordade tal:n, på grund af hvad han nu anfört, utminuteringsrättigheternas fortfarande utbjudande å auktion. Hr Philipsson erinrade om, att då förl. Mars frågan om bränvinsförsäljningens ordnande förevar hos Stadsfullm:e, häntyddes redan på, att minuthandelns öfvertagande af ett bolag kunde komma att ifrågasättas. Tal:n uttalade redan då stora betänkligheter mot ett sådant arrangement. Efter att ha tagit del af Minuthandels-aktiebolagets anbud, hade tal:n till en början varit tveksam, men snart kommit till det resultat, att han, på hufvudsakligen de af d:r Dickson anförda skäl, måste afstyrka minuthandelns öfverlemnande åt näågot