Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 3

uppmärksamhet till om köparen njuter underhåll a fattigmedel eller är understödstagare — så torde detta icke vara samma sak. Att således genom ett bolag, som arbetar utan hänsigt till egen vinst och som på uppgifna sätt kommer att handhafva affären, konsumtionen af bränvin inom samhället om möjligt skall minskas, borde af hvar och en lätteligen kunna inses; men ordspråket säger, att ingen är blindate, än den som icke vill se. Om icke en och annan distillator befarade en betydligt minskad afsättning af bränvin, så behöfde han icke hafva en panisk förskräckelse för aktiebolag, uti hvilka distillatörer hafva en både god och säker kund, men utskänkningsbolag hafva redan lärt, att genom dem är det en möjlighet att vänja arbetaren från superiet. Man klandrar att uppmärksamheten företrädesvis riktas på försäljningen af bränvinet, men icke på produktionen af denna vara; men skälet härtill är, bland annat, att producenten är i afseende på sin produktion noga kontrollerad; han skattar för hvarje kanna han lagligen tillverkar, men försäljaren afsätter i allmänhet en mångdubbelt större qvantitet än han skattar för. Vore förbållandet ej detta, skulle konsumtionen antagligen icke vara på långt när så stor som den är; låt försäljaren erlägga den lagliga skatten för hvarje kanna han afsätter, hvilket kan ske genom bolag, utan egen förtjenst, så minskas konsumtionen och produktionen måste rätta sig derefter. Hvad slutligen den sednare delen af oftanämnda skrifvelse angår, hvaruti omsorgsfullt uppråknas alla de olyckor, som skulle drabba vårt samhälle, om bränvinsutminuteringen fördes inom beböriga gränser af ett bolag, som arbetar utan hänsigt till egen vinst, så tilldrager den sig ett. visst intresse. Hvar och en, som uppmärksamt genomläser berörde framställning, måste finna densamma utgöra ett foster af alltör liflig fantasi, ty annan benämning än fantasi kan man ej gifva det absurda antagandet, att aktiebolaget, som arbetar utan sigt till egen vinst, skulle höja minuteringspriset å bränvin töfver en viss gräns, eller blottstalla sig och kommunen för följderna af norimligt stegrade bränvinspriser! Hvad berättigar ifrågavarande utminutörer till det antagandet, att aktiebolagets styrelse skall komma att utgöras af menniskor med underordnadt förstånd, hvilket vore händelsen om de handlade så oklokt? Eller anse dessa herrar, att ett minuteringspris af 25 a 30 öre pr kanna utöfver det allmänna partipriset är ett , orimligt stegradt Drita vinspris, då 25 öre pr kanna motsvarar skatten De konklusioner, som dragas af ett så orimligt antagande, blifva ock derefter! — Så till exempel anföres, att bränvinshandeln skulle, vid stegring i minutpriset härstädes, draga sig till närgränsande städer; men i verkligheten förhåller sig så, att minutpriset i Kongelf, Alingsås och Kungsbacka vanligtvis är minst 15 öre pr k:a högre än i Göteborg, men aldrig i ,lika pris, såsom ifrågavarande minutörer finna för godt uppgifDe nämnda städernas minutörer, som partivis köpa sitt bränvin af härvarande disöllatörer, rätta alltid sitt pris efter Göteborgs minuteringspris, men icke tvärtom. Men antag att Göteborgs bränvinsminuteringspris höjdes, utan att någon stegring deraf framkallades i berörde städers minutpris, utan att priset blefve lika i Gotoborg som i dessa småstäder, så skulle väl ingen promenera från Göteborg till någon af dessa städer, för att köpa sitt bränvin, då ban kan köpa det här hemma till samma pris, och att de, som bo i dessa städer, äfven under nuvarande prisförhållanden köpa sitt bränvin derstädes, bevisas bäst deraf, att dervarande minutörer kunna hålla sitt pris högre än i Göteborg. Antag till och med den orimligheten, att priset i Göteborg höjdes, så att det vore 20 öre högre pr k:a n i berörde städer, hvilket skulle blifva minst 40 a 50 öre öfver härvararde partipris, så lärer ändå ingen resa till dessa ståder för att inbespara 10 öre i priset för en 12 kanna bränvin, hvilket är den qvantitet, som hufvudsakligen är föremål för minuthandeln här i staden. Om försäljning af flera kannor kommer i fråga, hvad hindrar då ett aktiebolag att hålla olika priser för 12 k:a och för en hel k:a och deröfver, såsom hvarje utminutör praktiserar, om man annars anser detta rätt? Vare nu härmed huru som helst, så är hela berörda framställning grundad på det absurda antagandet, att ektiebolaget skulle hålla ett ,,orim-! ligt stegradt pris, hvadan, hur man än vänder oftanämnde sh iftelse, den är och blir en fante si! Ickehbättre förhåller det sig med det föregifvandet, att varuhandeln skulle draga sig från Göteborg, om bränvin utminuterades af ett bolag, som drifver lsen utan hänsigt till egen vinst. Bränvin lärer väl förbl att vara bränvin, om det säljes af bolagets föreståndare, och blir icke en bättre vara, om det säljes af personer med andra namn. — Vid framhållo udet af den farhågan, att enskilda personer eller bolag i närgränsande landtkommuner skulle skynda att förvärfva minuteringsrättigbeter, för ait tillhandahålla bränvin, så uppräknas visserligen både kommunalnämnd och kommunalstämma, men försigtigtvis nämnas icke Kug:s Befhde, som det likval tillkommer att fatta beslut, och vår Höfding har allt för mycken upplysning och allt för stort intresse för både landets och stadens bästa, att ban skulle kunna medgifva något sådant. Om denna skrifvelse vore mycket att säga, men nog härmed. Hvad beträffar det anbud, som blifvit ingifvet af 5 distillatörer, så har detta anbud den förijensten, att det synes vara menadt, som det är sagdt. Insändaren har redan ut alat sin å igt om bolag med egen vinsi, och dessutom bora distillatörer icke vara utminutörer af en half kanna bränvin. Slutligen anser sig insändaren böra uttala den: mening, att de förmåner, som erbjudes genom minuthandels-aktiebolaget, äro så ora och af den betydelse i afseende på samhällets utveckling och förkofran, att vederbörande myndigheter böra allvarligt betänka sig, innan de afstå derifrån. De bestå deruti, att enhet och samdrägt införas i afseende på utminutering och utskänkning af bränvin, så att b. dader kunna b drilvas efter samma plan, hvar örutan utskänkningen i mer eller mindre mån blir vanmäktig i bemödandet att förverkliga sitt syftemål; de bestå vidare deruti, att inga kreditfö ljningar. komma att existera och att sålunda en vida mindre qvantitet bränvin kommer ; att inom samhället konsumeras, på samma gång i staden det oaktadt är tillförsäkrad den inkomst, som den hitrtills haft, med rättighet dessutom att komma i åtnjutande af hela vinsten på rörelsen, och, hvad än mera är, här öppnas en möjlighet att äfven på denna väg väcka arbetaren till eftertanka och ambition. Vid afgörandet af en så vigtig fråga, måste alla konsiderationer vika tillbaka, ty vill man målet, så måste man bedväma Sig till medlet. Den klagan som förspörjes, att om mennisker icke få sälja bränvin, så lida de stora förluster, ja blifva rumerade, är ett hån mot hela samhället och mot alla förstörda arbetarelamiljer, och huru många skulle icke då i dessa der med lika rätt kunna anmäla sitt behof att få försälja bränvin till betäckaude af lidna iörluster!? Tiden är inne att med friska krafter genomföra en reform i siadens bränvinshandel, och om samhället icke nu noga beaktar det trikostiga anbud, som aktiebolaget gjo t, utan låter tillfället gå sig ur händerna så kommer det kan, ke icke åter, och; dåj har man icke rätt vidare att klaga öfver en tung fattigvård och demoraliserade arbetare. Insändaren nedlägger nu pennan under det högidliga förklarande, att han icke afsett att såra