Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 3

rätt. Dessutom ligger uti vilkoret — ,,utan hänt sigt till egen förtjenst: — den största garantien i mot missbruk. Då detta vilkor finnes föreskrifvet och iakttat ges, kan allmänheten ock vara förvissad, att hva i ken i ena eller andra afseendet några öfverdri I göra sig gällande. Om vederbörande myndigheter skulle för ; att hädanefter som hittills på auktion f j redan fastställda antalet 50 utminuteringerättigheter. hvilka kunna, äfven utan den föreslagna före; skriften af 4,000 kannor, genom uppdrifvet auktionspris blifva ett fåtals tillhörighet, — hvartill lockelserna nu äro större än någonsin, då utskänkningen hålles tillbaka och utminuteringen af 20 i kubiktum är i perspektiv, utan att bränvinsminuteringsställenas antal derföre behöfver eller mmer aft förminskas, så beröfvas det sannolikt ens k i Samhället den fördelen att, om än så talande skäl dertill skulle förekomma, förminska antalet af, dessa ställen, hvarjemte den obehagliga nödvändigheten inträder att pröfva inroparnes lämplighet, hvilken pröfning icke heller kan sträcka sig längre än till sjelfva imoparen, men omöjligt till Iden eller de personer, som en innehafvare af flera srättigheter kommer att begagna, för att på det ena eller andra stället förestå hans utminutering, hvilka personer äro den pröfvande myndigheten alldeles obekanta. Uti föreskriften, att en rättighet icke får transporteras på annor man, utan att magistraten pröfsrvar hans tjenlighet och behörighet och således godkänner den ifrågavarande personen istället för I första innehafvaren, ligger påtagligen, att ingen person får innehafva mer än en rättighet, men att motsatsen praktiseras, känner man. Genom minnthandels-aktiebolaget undvikas dessa olaenheter. ty vederbörande myndighet behöfver endast, om den så finner för godt, påbjuda, gatt antalet af bränvins-minuteringsställen skall i minskas eller höjas, enär bolaget har erbjudit sis och är följaktligen skyldigt att utan undantag stalla sig denna myndighets alla föreskrifter till; efterrättelse, och protningen at hvarje för de särskilda ställena antaren föreståndares tjenlighet genom den af K. M:t fastställda bolagsordningen förbehållen magistrater Utminuteringsrättigheter äro ock i sjelfva verket intet annat än af staden utfärdade, till antalet begränsade, iuilmakter att inom samhället drifva handel med bränvin och annan spirituosa, en enda affärsgrea, med undantag af apotek: I och kruthandel, hvartill dylik fullmakt erfordras, — och på samma gån: sambällets verkliga behof och sanna fördel uteslutande böra bestämma dessa rättigheters antal, bör emottagarens lämplighet, hvaruti ligger en ej oväsendtlig garanti mot fullmaktens missbruk, noga beaktas. Genom att utfärda ett för stort antal dylika sullmakter, eller, med andra ord, genom att fåsta i mer än skäligt afseende på den direkta inkomsten eller afgiften för fullmakterna, kan man fram, kalla en större utsträckning af bränvinsoch spi, rituosa-handeln, än som väl står tillsammans med samhällets sanna fördel och bästa. Att minuthandelsaktiebolaget, som arbetar utan ; hänsigt till sin egen vinst, bör kunna ingifva vederbörande myndigheter lika mycket förtroende ij lafseende på redbarhet vid utöfningen af sina åtaganden, som enskilda personer, hvilka arbeta med hansigt till egen vinst, borde man med tillförsigt kunna hoppas. For att nu återkomma till det förslag, hvilket i tillstyrker den föreskrift, att som minimum för I hvarje rättighet bör bestämmas 4,000 kannor med sen skatt af 1,000 rdr, en föreskrift, som insändaren betviflar författningsenligt vid auktionstillfället kunna gifvas, — så skulle detta förslag, enligt) ihvad visadt är, om det lyckades blifva antaget, nutan tvifvel hafva den följd. att — sedan de mindre bränvinsminutörerna och minutörerna af den! I bättre spirituosan, i följd af de för deras rörelse alltför dyra rättigheterna, blifvit tvungna afstå sfrun dylik rörelse här i staden — minuthandels; rättigheterna skulle tillfalla ett fåtal bränvinsmitörer och blifva deras tillhörighet, och skulle således en mindre korporation, ,.visserligen beståj ende af mycket hederliga och mycket aktade män, men i alla fall endast utgörande några få af kommunens medlemmar, få på sig öfverlåtet ett full-. ständigt monopol-i Några få personer skulle efter godtycke kunna inom kommunens område bestämma priset på en vara, både bränvin och bättre spirituosa, utan att deruti hindras af någon konkurrens., och vid denna prissättning ledas af den prisvärda oegenI nyttan att stoppa hela förtjensten i egna fickor. ; Hvilken moderation skulle icke vid denna prisbestämning påtagligen göra sig gällande? i Kan det anses lämpligt att lägga en såädan uteslutande rätt i händerna på några få, och detta : i rikets audra stad med öfver 50,000 innevånare? : — Insändaren tror det icke, och alla opartiska: med honom tro det icke heller. i Oftanämnde förslag åsyftar således vida större: intrång i det enskildta näringstånget, än minuthandelsaktiebolaget, som endast begär att få disponera öfver artikeln bränvin, för att i öfverensstämmelse med samhällets sanna fördel ombesörja försäljningen deraf, under föreskrift att öfverlemna den dervid uppkommande vinsten till stadskassan, hvaremot detta bolag icke alls vill befatta sig med den bättre spirituosan (konjak, rom, arrack punsch m. m.) till försäljning, hvaraf bolaget, enligt den af Kongl. Maj:t fastställda bolagsordningen, är skyldigt utlemna odisponerade rättigheter, mot en skälig afgift. hvilken uti det gjorda an-;; budet blifvit bestämd till den författningsenliga skatten af 25 öre pr kanna, vid beräkning af 1,200 till 2,000 kannors årlig försäljning, hvilket allmänneligen anses vara latituden för en rättvis beskattning af minuthandeln med bättre spirituosa här i staden. Om vederbörande myadisheter tillerkänna bolaget disposition öfver ifrågavarande minuthandelsrättigheter, eger det ock på dem sätta ett, med afseende på de inom samhället existerande: förhållanden, skäligt värde, öfverlemnande åt den enskilda företagsamheten att under gisna före-krifter drifva rörelsen till den utsträckning, som den finner med sitt syfte förenligt. Vid den fortsatta läsningen af oftanämnda skrifvelse, kan insändaren ej undgå att än vidare finna det skämtsemt då iirågavarande utminutörer såsom skäl för sin åsigt framhålla det orimliga deruti, att ,några få af kommunens medlemmar, eller med andra ord aktiebolagets delegare, skulle få på sig otverlåtet ett ,fullständigt monopol! — Mårne icke med mera skäl de personer, som genom auktionsinrop kommit i besittning af rättigheten att sälja bränvin, kunna anses under många och långa år haft ett fullständigt monopol att skära breda remmar ur andras skinn, ty det är ur den fattige arbetarens fickor, som förtjensten på bränvin hufvudsakligen tages, och det är den fattise arbetaren som den skattdragande allmänheten sedermera får underhålla genom sin tunga fattigvård. Då aktiebolaget öfverlemnar hvarje öre af förtjensten till stadskassan, så kommer denna förtjenst hvarje skattdragande indirekt till godo, ty den minskar den allmänna taxeringen. Temmeligen oegentligt torde det väl således vara att såsom , monopol benämna en rörelse, uti hvilken hvarje skattdragande inom samhället är delegare, och i högsta grad berättigadt till benämningen skämt är det, då man säger, att delegarne i aktiebolaget skulle få ett ,fullständigt monopol. Lagstiftaren har tillerkäut kommunen monopol på så bränvinssom all annan spirituosahandel, och frågan är nu endast om sättet att formåunligast tillgodogöra kommunen detta sitt monopol: huruvida det bör — Dp — öä. i I I —