Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 3

kontoristerna betraktade honom med illa doldt hån. Derester skickade han sin kammartjenare med sina qvitton. Och då kammartjenaren återkom med banknoterna, utropade markisen: — Hvad skrattar du åt? — Jag skrattar visst inte, herr markis. Och markisen tänkte: Den lymmeln tycker bestämdt att det är lätt förtjenta pengar. Korteligen, kaptenen kunde ej uthärda längre. Han begärde att blifva kommenderad till Afrika och återkom till Paris endast en gång årligen. Då stannade han endast åtta dagar hos sin hustru, hvarefter han åter reste sin väg. Öfverlemnad åt sig sjelf vid sin ålder, vacker och eftersökt, emottog den unga markisinnan en legationssekreterares hyllningar. Baron de Maucourt, som märkt förhållandet, hade en gång genomsökt hans lådor och der funnit markisinnans brefvexling, — en brefvexling så öm, att baronen hade uppskattat den till åttiotusen francs. Markisinnan erfor genom hertigen af Laroche-Maubeuge, avt herr de Maucourt hade blifvit dömd till fem års fängelse för förfalskning. Undersökningarne hade ådagalagt, att denne industririddare var son till en verklig baron de Maucourt, som hade erkänt honom, då han gifte sig med sin älskarinna, en pastejhandlerska i Palais-Ryoal. Iaroche-Maubeuge underrättade arkisinnan, att det var starkt fråga om itt giftermål mellan fröken A ley