Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1868, sida 2

inser de stora fördelarne af det förstuämnda förslagets utförande, tror man hkväl. att det sistnämnda skall kunna åstadkommas med mindre kostnader och besvär. , Times är äfven af denna åsigt, hänvisande på de undersökningar, som en engelsk ingeniör i detta afseende nyigen gjort. Hafvets djup anses icke för det förnämsta hindret, utan hafsbottnens geologiska bildning. Visserligen fann man på två gent emot hvarandra liggande punkter, på den engelska sidan ett hvitt ritlager, liggande 210 å 260 fot under nögsta vattenståndet, samt på franska stranden en liknande formation 270 å 480 fot under nämnde stånd. Fråga är likväl nu, huruvida samma formation förefinnes hela vägen mellan de undersökta punkterna. Skulle det förhålla sig så, anslås kostnaden till 10 millioner pd. st., och man antager, att arbetet kunde utöras på 10 år. Med c:a 2 millioner kunde man förskaffa sig visshet om planens utförbarhet. Sedan S:t Thomas så oupphörligt varit hemsökt af smittosamma sjukdomar samt äfven flera gånger af jordbäfningar och öfversvämningar, har engelska regeringen alltmera kommit på den tanken att söka en annan ö till hamn och samlingsort för den vestindisk-sydamerikanska posten. Tanken härpå har vunnit än mera i styrka, sedan nämnde ö skall öfvergå från Danmark till Förenta Staterna. Man har likväl svårt att finna en annan lämplig hamn. På en interpellation i underhuset, rörande detta ämne, svarades på regeringens vägnar, att man hade för afsigt att för en kortare tid förlänga kontraktet, samt att i samma kontrakt betinga sig sen annan station i st. f. S:t Thomas: Ånnu synes man icke bestämt sig för, hvilken ö, som detta skulle blifva; förut har varit tal om Jamaika. RUMÄNIEN. De första authentika berättelserna om judeförföljelserna i Moldau härrörde från österrikiske konsuln Wohlfart, som förmådde sina kolleger att underteckna den framställning, han gaf öfver saken. Rumäniska rageringen fann sig emellertid då ännu befogad att förneka, det några judeförföljelser existerade, och furst Karls d. v. utrikesminister Golesco anklagade nämnde konsul i en skarp not till Wien. Sedan nu fursten med egna ögon på stället undersökt saken och afsatt de embetsmän, som sågo genom fingrarne med eller t. o. m. uppmuntrat till excesserna, begär kabinettet att noten om konsuln skall återtagas, och fordrar dessutom, att judeförföljelserna ovilkorligt och kraftigt skola förhindras, samt att det skall lemnas ersättning åt de från Rumänien fördrifna sösterrikiska undersåterna. Då man emellertid icke gerna företager en sådan diplomatisk aktion, utan att på förhand vara viss om, att den skall lyckas, har Beust först vändt sig till England och Frankrike för att få sina anspråk åtföljda saf identiska steg från dessa makters sida, och — enligt hvad som påstås — lära de begge nämnda makterna gifvit gynnsamma svar. Likväl yttrar sig den franska ,, Constitutionnel mycket förbehållsamt härom, men låter dock förstå, att Frankrike helst säge, att Rumänien skulle komma Österfike i förväg och ,genom ett frivilligt steg lemna upprättelse åt det österrikiska kabinettets fullt berättigade missnöje. TURKIET. Ett telegram från Belgrad meddelar; att suppresningen i Busnien gör framsteg. Den ssynes hatva sin härd på serbiska gränsen och finner ett mäktigt moraliskt undersstöd i den stora sammandragning af trupper, som eger rum i Serbien. Turkiska regeringen säges emellertid äfven hafva en betydlig styrka samlad i dessa trakter (det pästås: 40-å 50,000 man), och truppafdelningar hafva hastigt blifvit sända till sde punkter, som hotas af de bosniska insugenterna. AMERIKA. En del chefer för det radikala partiet har — så påstås det — för afsigt att inleda en undersökning, för att bevisa, det åtskilliga senatorer låtit muta sig att rösta för Johnsons frikännande. Enligt upplysning från statistiska byrån i Washington hade under de sista tre månaderna af året 1867 invandrat 61,739 personer från Europa till Förenta Staterna (öfver 35,000 af mankönet samt öfver 26,000 af qvinkönet). Bland emigranterna funnos mer än 12,000 barn under 15 år. Största kontingenten till emigrationen har Tyskland lemnat, nemligen öfver 31,000; dernäst 24,000 från England och Irland. Bland emigranterna funnos 6,250 landtmän, 10,640 arbetare, 2,000 bergverksoch grufarbetare o. s. v.