Jubelsesten i Lund. (Telegram till Posttiden). Lund den 27 Maj, kl. 3,40 e. m. Konungen anlände hit i går qväll kl. 9 (Stockholmstid). Prins Oscar var honom följaktig. Omedelbart efter ankomsten afreste H. M:t, i possessionaten Bellanders fyrspända equipage, och tog logis hos domprosten; prinsen, i biskopens tvåspända vagn, for till biskopsgården. Studentsångföreningens konsert i domkyrkan i går qväll hade samlat mycket folk, största delen resande och fremlingar. I dag kl. 6 gafs medelst kanonskott tecken till festens början; kl. 7 ringdes med stora klockan; en timme derefter begyntes audstjensten. Biskopens predikan inleddes med bibelspråket: Jag tänker på de gamla tider och på de flydda årt. Ämnet, hemtadt mån apostelen Paulus, afhandlade: I Christo Jesu ligga fördolda alla visdomsoch förståndsfrågor. Först efter kl. 10 var den högtidliga akten till ända, och endast med största svårighet var man i stånd att bana sig väg ur kyrkan, i anseende till den oerhörda folkträngseln. Processionen till den stora sesten i domkyrkan afgick på slaget 11 från consistorii academici sessionsrum, i det skönaste väder och under tillopp af en oräknelig menniskomassa, som högtidsklädd sammanströmmat från stad och land, många fjerran ifrån. En stor massa allmoge samt till och med tjenstefolk har brutit upp hit från flera mil omkring. Vid processionens inträde i kyrkan spelades en storartad marsch af en regements-musikkår, uppställd på södra läktaren. Sedan alla ordnat sig och intagit sina platser, anlände konungen och prins Oscar, hvilka togo plats midt i choret på framsatta fåtöljer, med uppvaktande kavaljerer bakom sig och derbakom erkebiskopen, med 2 biskopar på hvardera sidan om sig. Till höger i choret sutto på amfitheatraliskt ställda bänkar kansleren, rektor och akademistaten, dessa herrars damer och studentkåren; till venster, på samma sätt, ombuden från fremmande universiteter samt lärda och vittra samfund, fremmande damer samt inbjudna studenter. Bänkraderna nere i templet upptogos till venster af damer och till höger af herrar, och män-orgläktaren var garnerad af den talrika kören, bestående af herrar och damer. Sedan musiken tystnat, besteg professor Lysander talarestolen och uttalade på latin en helsning till de kungliga, till hospites och alla de församlade, samt gjorde en kort karakteristik af universitetets öden och af dess försonande uppgift att sammansmälta de nordiska folkandarna, som förut legat i fejd med hvarandra. Derefter afsjöngs festkantatens fyra första nummer, hvarpå rektor magnificus, professor Ljunggren, besteg talarestolen och, efter en särdeles vacker helsning till konungen och de församlade gästerna, i akademiens namn emottog helsningarna och lyckönskningarna från de fremmande akademiernas samt lärda och vittra samfundens deputerade. Raden af dessa helsningar öppnades med ett tal på svenska (ren och flytande) af Rostock-universitetets rektor Bartsch samt slöts med helsningar från svenska akademien, som framfördes af grefve Henning Hamilton. Professor Ljunggren tackade på ett lika fint som vackert sätt och utvecklade sedan i ett tal vetenEE