Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1868, sida 3

Ina rationalismen är säkert ett med den ssanna supranaturalismen, och hennes eget exempel tycks vara egnadt att gifva denna I paradox ett sken af sannolikhet. Af de öfriga i denna bok förekommande brefven förtjena de begge till hr S. II. och det till ,,hr Georg A. all uppmärksamhet. Detta sednare utgör en både kraftfull och klart tänkt apologi för räddningshemsiden, och deri vederläggas på ett slående sätt de betänkligheter mot dess realiserande, som äfven varma menniskovänner ha hyst. Af de tvenne förstnämda brefven återger det ena författarinnans uppfattning af den äktenskapliga kärleken och ; hennes öfvertygelse om behofvet för denna kärlek af, hvad Geijer kallar, ,,ett ryggIstöd af pligten. Det var en helig förbindelse före prestens tillkomst, säger hon om föreningen mellan tvenne makar; ,, men. I menniskorna skulle ej gifva akt derpå eller glömma det, om icke kyrkan gåfve den inre ligen en form och ett ord, som uttala dess helgd och blifva ett bindemedel blott emedan det representerar hvad som innerst bör binda makarna. — — Se er omkring i verlden och fråga er sjelt, huru mången man skulle förblifva trogen make och fader, om han under fluktuationerna af sin kärlek icke hade ryggstöd af pligten och af den allmänna sedliga opinionen, som pligtbegreppet födt af sig, om under kärlekslifvets metamorfoser ingen helig lag förde till normal utvecklingå. Det andra brefvet innehåller vackra tankar om den ogifta qvinnans yttre pligter och inre lif. Slutligen vilja vi framhålla de tvenne brefven till ,hr t, hvari förf. visar i hvad mån hennes religiösa ståndpunkt och uppfattning af mensklighetens högsta intressen tillät henne sympatisera med nutidens ultraradikala sträfvanden. De noveller och skizzer, som förekomma i boken, äro nästan alla synnerligen läsvärda och stämplade både af den poetiska lyftning och af den enkla godmodiga humor, som karakterisera hvad Fredrika Bremer producerat på detta område, innan reflexionen började att alltför ofta träda i inspirationens ställe. En dröm eger betydelse, derför att den var verklig och ingaf Fredrika Bremer den orubbliga öfvertygelsen, att hon skulle dö vid 66?, års ålder — något, som dock icke slog in. En syn är ett sublimt tänkt utkast. ,,En violette, , Vid 40 år och , Fönsterbilder äro talangfullt tecknade skizzer ur hufvudstadens lif, vittnande nästan alla om det varma hjerta, hvarmed hon intresserade sig för dem, som fingo bära olyckans och nödens tunga bördor. Synnerlig styrka i målningen finna vi uti ,, Vid 40 år och , Tiggerskan. I det redan 1825 författade ,Besöket återspeglar sig den unga Fredrika Bremers vid det trånga enformiga hemmet utledsnade själ, allt antyder en eldig längtan från förhållanden, som en pinsam overksamhet och träkigheten med sin gråa färgton gjorde hardt nära olidliga. Det var en fågel i buren, som kände sig skapad för att på starka vingar söka högre rymder. Hvem kan undra öfver att hon så länge beherrskades af ett dystert vemod? Novellen ,,Systrarna utmärker sig, liksom nästan allt, hvad förf. skrifvit, genom en ren och ädel syftning, men den tycks oss ej tillhöra hennes mera lyckade produkter, hvilket deremot :;;Blänkfyren torde göra. Denna lilla teckning ur det äktenskapliga litvet röjer en fin uppfattning af de känslor, som lefva på själens djup hos de qvinnor, hvilka genom giftermålet förflyttats i en sfer fullkomligt olik den, som deras ungdomsdrömmar förespeglat sdem, som nödgats fördjupa sig i det husliga lifvets prosa och säga farväl åt högre j sysselsättningar och till och med — hvilket är det bittraste af allt — åt tron på sin makes kärlek. Upplösningen af denna lilla berättelse är lika rörande som oförmodad. ,Julaftonenoch julottan är en liten vacker skizz ur folklifvet, och detsamma kan sägas om den väl tänkta sannsagan ,,Den fula handen och den vackra handen. I de begge uppsatserna ,Romanen och romanerna samt ,;Om romanen såsom vår tids epos har förf. på ett spirituellt och lifvande sätt framställt sina åsigter om romanens id och uppgift. Hvad slutligen angår de stycken i bunden stil, som boken innehåller, så få vi erkänna, att ehuru varm känsla talar ur åtskilliga och goda åsigter återgifvas af alla, de ej i vår tanke kunna tillerkännas något högre värde från estetisk synpunkt betraktade, enär inspiration sällan spåras. Fredrika Bremer var obestridligen en poetisk natur, men aldrig visade hon det mindre, än då hon skret poesi. Af hvad vi yttrat om denna boks innehåll torde läsaren finna, att vi anse den som väl förtjent af den vidsträcktaste spridning, och vi förmoda att de, som beundra och värdera den stora författarinnan, ej skola försumma tillfället att genom densamma lära närmare känna hennes ädla och rika personlighet. A. (Insändt) Då det torde vara uti aktieegarnes i Fadevaflla