Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1868, sida 2

Göteborg den 20 Maj. Staden och Länet. Vid Herrar Stadsfullmäktiges sammanträde i dag leddes förhandlingarne af ord. ordf:n, hr C. F. Wern, hvilken, efter det Magistratens protokoller öfver de sednaste båda Stadsfullmäktigvalen upplästs, hälsade de nye medlemmarne, hrr C. Hamberg och C. F. Winkrans, välkomna. . Härefter företogos ärendena för dagen i följande ordning: 1) Sekreterarens förslag till underd. besvärsskrift godkändes, hvarjemte, på hemstä lan af hr Berger, beslutades, att Stadsfullmäktige, med stöd af 26 i Bränvinsförordningen, jemväl skulle till Konungens Befallningshafvande aflåta en skrifvelse med begäran, att hr F. W. Paalzow måtte skilias från sin innehafvande utskänkningsrättighet. 2) Sedan handlingarne i detta ärende blifvit upplästa samt Stadsfullmäktige beslutat handlägga frågorna om de inkomna anbuden och om Söndagsutskänkningen hvar för sig, i den ordning de här nämnts, begärdes ordet af Hr Berger, som genast tillkännagaf, att han ämnade tillstyrka antagande af Göteborgs Utskankningsaktiebolags anbud framför det af det nybildade bolaget gjorda, oaktadt detta sistnämnda syntes i ekonomiskt afseende fördelaktigare. Anledningen till Utskänkningsbolagets bildande var ej att söka skaffa staden större inkomster, utan den lifliga önskan att så vidt ske kunde inskränka superiet samt att åstadkomma bättre kontroll öfver krogarne, än polismakten förmådde utöfva. De förhållanden, hvilka sålunda törorsakade bolagets tillståndkommande, qvarstå ännu i alldeles oförändradt skick. Ingen torde med allvar vilja påstå, att sedan man för 3 år tillbaka gjorde ett sådant ingrepp i den enskilda industrien, sinnelaget hos dem, hvilka då omhänderhade utskänkningsrörelsen, så förändrats, att man nu utan risk kunde återlemna den i deras händer. Tal. kunde ej motsäga, att ju det nya bolagets skrifvelse är affattad i ett humant och för mången öfvertygande språk samt jemväl utvisar en god vilja att på ett riktigt sätt handhafva utskänkningen, men vore dock ej öfrertygad om, att så verkligen skulle komma att ske, utan trodde fastmer, att bemälte bolag icke blott misstagit sig om fakta, utan äfven om sin egen förmåga. Hvad den ekonomiska sidan betraflade, vore de uppställda siffrorna svårligen fullt tillförlitliga och skilnaden i de gjorda anbuden ej så stor, som det nya bolaget sökt framhålla, utan kunde, enligt uppgjorda kalkyler, af hvilka talaren haft tilltälle taga del, reduceras ganska betydligt. Detnya bolaget hade åberopat, att det kunnat göra sitt större anbud at det skäl, att det ej beräknat någon vinst på bränvinsutskänkningen, utan på mathållningen samt försäljningen af andra drycker än bränvin; men med kännedom om födoämnenas dyrhet här på platsen, kunde man ej antaga, att en sådan beräkning skulle hålla streck. Det vore således alldeles gifvet, att bolaget måste söka sin vinst just på bränvinsutskänkningen, hvilket ock vore helt naturligt, då man ej kunde begära, att detsamma skulle ruinera sig på affären. — Vidare ville det nya bolaget tillförbinda sig att ej utskänka bränvin på kredit. Detta löfte vore visserligen ganska bra, men man måste äfven ha kontroll öfver, att detsamma uppfylldes, och en sådan kontroll ansåg talaren rentaf omöjlig att åstadkomma. ,I afseende på krogarnes antal, hade talaren för sin del den uppfattning, att detta skulle komma att väsentligt ökas, ifall utskänkningen öfverlemnades åt det nya bolaget. — Detta bolag hade i sin skrift gjort, om ock ej den bestämda anklagelsen, så dock den antydan, att bränvinsutskänkningen ej skulle ha så minskats