Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1868, sida 2

araberna från att stjäla; men dessa bryta sig öfverallt igenom som utsvultna u fvar och stjäla allt, som faller dem i händerna, ty nöd bryter alla lagar. ASIEN. Ett meddelande från Tientsin ar den 28 Februari till den franska , Moniteur innehåller utförliga och — som det vill synas — tillförlitliga underrättelser om tillståndet i Kina. Enligt denna skrifvelse finnes det knappt någon enda provins i riket, som icke är hemsökt at uppror eller röfvareskaror. Muhamedanerna i de nordvestra och sydvestra gränsprovinserna hafva så godt som helt och hållet undandragit sig kejsarnes herravälde. I de mellersta provinserna uppdyka nu de förr så mäktiga taipingarne under tvenne särskilda namn. Några af dem kalla sig tschanmao (långhårade), emedan de likasom de äldre taipingarne bära långt hår. såsom protest mot den tatariska dynastien. Den andra delen, pailienkiao, är ett slaghemligt sällskap, som har förgreningar i alla buddhaistiska länder och alltjemi vinner större utbredning. Vid sidan af dessa sekter uppträda de s. k. nienfei (röfvare) eller tsimatse (ryttare), hvilka hafva militärisk organisation, men äro folk utan politisk eller religiös öfvertygelse. Likasom medeltidens condottieri lefva de af plundring och rof. Efter at: hafva hotat Peking, ha de riktat sin marsch mot Tientsin. Ett band nienfei inträngde 1865 i provinsen Schantong och blef först splittradt efter en het strid, i hvilken den kejserlige generalen Sangkolinsin stupade. I Januari detta år intöll ett annat band i provinsen Tscheli, de Peking ligger. Här trodde de sig kunna bli förenade med banden från Schantong. men dessa hade — som sagdt var — under mellantiden blifvit sprängda. Emellertid stannade nienfeibanden i Tscheli. men vände sig nu, då de voro för svaga att anfalla Peking, mot Tientsin, som skyddas af 3,000 på europeiskt sätt disciplinerade soldater, samt i nödfall af manskapet på kanonbåtarne. Banden lära endast räkna 25,000 man, och det väcker förundran, att de kunnat hålla sig emot de fem eller sex kejserliga armcr, som mot dem blifvit utsända, och af hvilka den ena är 80,000 man stark. Nienfeibandens anförare lärer vara en ung man vid namn Jeuwang, som har för plan att afsätta kejsaren i Peking. Kriget föres på begge sidor på ett skröpligt sätt; beväpningen är dålig, och man synes på ömse sidor frukta att sammandrabba med fienden. För öfrigt plundra de kejserliga trupperna lika bra som nienfei-skarorna.