Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1868, sida 2

göra hvad ni behagar, men för närvarande vill jag att denna qvinna inneslutes i la Salpåtriere, och att hon får lida hvad Louise har lidit. Läkaren nalkades nu baronen. — Hvilka hafva symptomerna till denna sinnesrubbning varit? frågade han. — Sjukdomen kom helt plötsligt, svarade magyaren. Hon har flytt från vårt hem, och då jag sökte upp henne, kände hon ej igen mig. — Inte känna igen sin man! sade poliskommissarien, — är det inte förställning? — Men, fortfor magyaren, — jag har hört henne tala om ett barn, doldt i väggen, om en murare, införd nattetid i detta hotell, — hvad vet jag? Surypåre, som hade stannat utanför, ömsade drägt och tog på sig en blus och mössa. Han höll en hacka i handen. Det var i denna drägt som baronen hade sett honom i Wandas rum, under den förfärliga natten då Robert Kodom hade låtit binda och nedsänka honom i hålan vid rue Saint-Louis. — En sak, som ej kan bestridas, sade poliskommissarien till doktorn, — är att denne herre verkligen är baron de Remeney; — hans papper äro fullt tillfredsställande, hans referenser utmärkta, värles derför med er vanliga klokhet uppylla ert åliggande. Dörren till salongen öppnades, och Wanda visade sig, insvept i en peignoir af cachenir. Då hon varseblef sin man, bleknade hon. örfärligt.